Aftonbladet – 31 juli 1846, sida 2

—n — --— —— rr MUM VM NBSN!SVNOSO NSNNlNN NN alier de Peyras helt lösligen bugade sig för vilden. När denna religionsceremonai var slut, todo Lautarets gäster i begrepp att gå ut geiom dörren, då den gamle munken åter kom lem att stanna; nu var det framför sparbösan, som var fastspikad i väggen. Gubben numlade några ord på latin och de resande örstodo att detta var ett vädjande till deras barmhertighet. Marcellin skyndade att sticka sin hand ner västfickan och, lika mycket af nalurlig gifmildhet, som kanske af begär alt försäkra sig om munkarnes välvilja, uppdrog ban tvenne guldmynt, hvilka han skrytsamt höll upp och sedan nedlade i bössan. Priorn bugade sig till tecken af tacksamhet, men visade icke ringaste förvåning öfver gåfvans storlek, hvilket riddaren väl hade väntat sig. Under tiden hade MartinSimon tyckts leta efter sin börs, med utseende af en snål bonde, hvilken ogerna beröfvar sig några mynt, till betalande af sitt nattherberge; han samlade i banden alla de småmynt han kunde finna i sina vida fickor och tömde sedan allt detta ut herbergets sparbössa. Oaktadt all den försigtighet han använde, för att dölja värdet af sir gålva, förråddes den dock så väl af metallen: klang, som af skenet från en lykta, hvilket munken bar i handen: det var en nälve gul som denne besynnerlige bonde hade inlagt sparbössan. Chevalier de Peyras och fröken de Blanche fort sågo på hvarandra med yttersta bestört ning; men priorn, som väl hade med en för stulen blick uppfattat allt hvad som föregått