Aftonbladet – 30 juli 1846, sida 2

som vanligen vid alla dylika företag, det svåraste och otacksammaste. Men hvarje steg under fortgåendet blef uppmuntrande — antingen det nu bestod i borttagandet af hamnumgälder och lokalbinder, i öppnandet af sjöfarten, kofonioch sidenhandeln, i afskaffandet af förbud eller mildring af skyddslagar, för inhemska näringsflten, och de alitmänna resultaten af detta liberala sätt att framgå, ända till vår tid, måste betraktas med stolthet och tillfredsställelse. Under ingen tidpunkt bar handeln, navigationen och manufakturerna i detta land gjort sådana ovanliga framsteg, som under den fria handelspripcipens användande. Ett statistiskt sammandrag, som vi här lemna, efter officiella uppgifter och värden, skall tydligen visa tillvexten sedan 4822; och den kommande tiden skall säkert ännu tydligare visa, sedan vi ännu fullständigare byllat denna princip, att nationalvälmågan framgår, i förening med den, med en tilltagande hastighet. Införsel. Utförsel. 1822. 30,500,000. 53,500,000. 1823. 35,730,000. 32,400.000. 1824. 37,550.000. 39,000,000. 1842. 65,200,000. 113,850,000. 1843. 70,800.000. 431,850,000. 1844. 75,450,000. 145,960,000. Utförsel af engelska produkter och manufaks turvaror: 1822. 37,000,099. 1842. 47,334,000. 1823. 35,500,000. 1843. 52,278,500. 1824. 38,390,000. 1844. 58,580,000. Fartyg, använda i handeln med utländningen: Skepp. Tons. Skepp. Tons. 182Z, 42,5614. 9,001 700. 1842. 27,040. 4,500,0001823. 15,317. 2,185,000. 1843. 28.041. 4,847,200. 1824. 17,386. 2,556,760. 1844. 29,235.-5,049,600. Detta kan betraktas såsom första frukterna af handelsfriheten; men ett rikare och rer gifvande fält har blifvit öppnadt för framtida bemödanden, och hvilkets odlande landets intresse mäktigt fordrar. Man kan ej mer dölja, att det är ett vilkor för dess nuvarande tillstånd att det äger en stark produktiv kraft, för hvilkens helsosamma och ordentliga verksamhet en proportionerad sysselsätining är nödig. Dess skapande förmåga är ovanlig, och dem har en syftning att förökas vida snabbare än de föremål, vid hvilka den skall fästa och sysselsätta sig. Tillväxten af kapital, befolkning och machiner, fordrar under deras nuvarande stora utvecklingsgrad att blifva sysselsatt, att blifva bevarad från alla merkantila reaktioner, och att finna en motsvarande förökning i de utvägar, hvarpå den kan blifva fördelaktigt begagnad. Den fra handeln är egnad att erbjuda denna fördel och att öppna för oss nya, hastigt utvidgade bjelpkällor. Jorden ör, i sanning, först nu i en begynnelse, att på allvar blifva civiliserad och reformerad. Hemma och utanför oss finnes ett vidsträckt fält för en förökad förbrukning, och för det slags förbrukning, som förökar menniskoslägtets materiella krafter oeh njutningar. AÅfven på ;vårt eget ö-land finnas talrika klasser, hvilkas belägenhet bör blifva förbättrad gesom mer och bättre föda, genom bättre klädsel och helsosammare boningar. Utlänningen är på det bela ävnw mer i behof höraf. Knappast någonstädes hafva de arbetande klassernas vilkor blifvit förbättrade. I nordöstra Europa äro ännu många provinser nästan öde, gtest bebodda och. deres innevånare utblottade. I Esgypten, Syrien, Indien, China, Amerika, så väl det norra som södra, är fältet obegrämsadt för ett lönande utbyte af produkter och behos-avtiklar. Det är Englands bestämme!se att iverksätta denna fullbordan, att förse nationernas bebof, och föra dem tillsamman gerom ömsesidiga fördelar och vinster, samt på det sättet verkliggöra poetens sya om Londons framtid: Den dag snart gryr, då fritt, som hafvets svall, För hela Slägtet Themsen flyta skall; Dit, vid hvar flodtid, jordens folk invandra, Som förut hafvet skiljt ifrån hvarandra; Och nya verlden, skådande vår glans, Den gamla villigt egna segrens krans Men den blotta fysiska vinsten af handelsfrihetens utbredning skall blifva den minst betydande för menskligheten. Iag ser i Fria Handeln,, sade hr Cobden, det som skall verka inom den moraliska veriden alldeles så, som tyngdllagen i universum; den skall sammanföra men niskorna, skingra fiendtligheten mellan de olika Jstammar, troslåror och språk, och förena oss med fredens band, Det är en ny uppeabarelse, identisk i anda och ändamål med sjelfva Christendomens. Nationer, sade Sir James Graham i sitt sista vältaliga anföranda,; som handla med hvarandra, äro ingångna i ansvarighet att bibehålla freden. Regeringarne må -I vara så benägna till krig som helst, men om -Ihandela är fri och om det biifver utvidgede -lutgreningar, som befordra begges sceiala förde.