Aftonbladet – 30 juli 1846, sida 2

TERRAN bon som med ett mod och en sinnesstyrka, hvarföre j2g icke rog kan berömma henne, öfvertalade mig att taga denna väg, hvilken troddes vara den enda, på hvilken vi kunde undkomma. Jag förafskedade nu min förtrogne tjenare, hvilken visste alltför mycket af mina hemligheter, sedan jag likväl först gifvit honom en ansenlig belöning. Inom några ögonblick bade vi sålt vår vagn och skaffat oss de här kläderna, som vi nu ha på oss, samt ett par präktiga ridbästar. Vi bytte ofta om qvarter, på det man icke så lätt skulle komma oss på spåren och, insvepta i våra kappor, uppnådde vi hemligen vägen vill Briangon. Vi hoppades i afton kunna stadna i denna sista stad och i morgon komma öfver gränsen, då detta hiskliga oväder öfverföll oss och tvang oss alt emottaga hjelp och göstfrihet af de goda munkarna, som kommo till vår undsättning, just då vi voro nära att förgås. Se der, min vän, i få ord hela vår historia. Ni finner deraf, ati vår belägenbet var temligen farlig, då ankomsten af prokurator Micheltot och de der ryttarne gjorde den ännu värre loch äventyrligare. Jog begriper icke hvem som underrättat konom att vi tagit denna omväg, och huru han så kunnat följa oss i hamn oc bäl. Imedlertid misstänker jag att den förItrogne lakejen, hvarom jag talade, och som föl ; I penningar skulle kunna sälja sin själ åt djefvu -leny har låtit muta sig att säga Michelot att v 2 jändrat resplan. O-äkerheten i de uppgifter pro ii kuratorn har gifvit, bevisar att han icke är rik f tigt underrättad. Imedlertid bafva vi allt skä r:i verlden att vara rädda för honom, ty om hat