Aftonbladet – 29 juli 1846, sida 3

nesårnes i allmänhet, har en betydlig dragning Igulbrunt, och ett uttryck i blick och min af sträng Jallvar, närmande sig det af köld och frånvaro a mildare känslor. De mörka ögonen, skuggade a lika mörka ögonbryn, de tunna kinderna, den nå got långa, raka näsan, och den stränga, skäggbe. Iskuggade munnen, bilda tillsammans ett ansigte så som det egnar och anstår en österländsk despot Hela hans hållning och skick öfverensstämde äfver fullkomligt härmed och jäfvade icke sanningen a det språk hans ansigte talade. Den drägt han bar utmärkte sig mer af enkel. het än öfverlastadt prål. Han bar en mörkblå rock rynkad kring lifvet, med röd krage och röda passepoiler på oppslagen, samt gyllene epaulett-tränsar. Underkläderna voro röda, försedda med mycket breda gullgaloner. På hufvudet bar han en hög tunesisk yllemössa af röd färg, och, enligt landets bruk, med en bakåt nacken nedhängande, yfvig, blå silkestofs. Några ordnar, förmodiigen turkiska, inlagda med dyrbara stenar, voro egentligen det, som bar vittne om mannens höga rang. Vi finna således, att den drägt, Beyen af Tunis för närvarande bär, är långt ifrån att vara orientalisk. Den tillhör helt och hållet den europeiska snitten, och det enda icke europeiska deruti är den höga, röda, Tunesiska yllemössan, hviikens form närmast liknar våra moderna hattar, likväl utan bård. Denna mössa är för öfrigt icke någon vacker hufvudbonad, i mitt tycke; men passar långt bättre till den öfriga drägten, än tu:banen skulle göra det. Sjelfva audiensrummet torde förtjena sin serskilda beskrifning, för dess utmärkta prakt och egna stil: Dess hela golf betäcktes afen dyrbar matta. Till venster i rummet fanns en utmärkt vacker divan; väggarna pryddes af flera sköna trymåer, och vackra stolar voro placerade omkring rummet. Både divanens och stolarnas öfverdreg bestod af hvitblommigt sidentyg med röd botten, men hela deras stommar voro öfverdragna med rik förgyllning. Till formen skilde de sig för öfrigt icke från våra vanliga möbler. Hvad som här dock mest frapperade mig och som till stilen föreföll mig alldeles ovanligt, var sjelfva taket i audiensrummet. Detta var mycket hvälfdt och bestod af spegelglas vid spegelglas, innefattade i smala, förgyllda ramar. Sjelfva glasen voro ej skurna i qvadrater, utan varierade mycket i form och storlek, men voro smakfullt sammanfattade till ett symmetriskt helt. Vårt uppehåll hos Paschan varade blott en kort stund, hvarefter vi, erbjudna att bese de öfriga rummen i pelatset, tacksammeligen gjorde vår reverens och aflägsnade oss, åtföljda af en minister och en Paschans adjutant, hvilka visade oss den artigheten att följa oss omkring i slottet. Genom några smårum, som aliesammens voro smakfuilt inredda, kommo vi till en trappa, som belagd, steg för steg, med en dyrbar Turkisk matta, förde oss till ett mindre rum, hvilket sammanstötte med en salong, utmärkt af både sin prakt och sin storlek. En ljum, välluktångande luft mötte oss ifrån dessa af österländsk prakt öfverlastede rum, hvilkas smakfulla möbler ech prydnader skimrade emot oss ur en angenäm halfdager, sådan som den bildas af Afrikas bändande solsken, då det brytes genom djupa fönsters tunga draperier. Jag kände nu rätt, att jag vandrade i ett österländskt palats, och jag kände igen mig,såsom jag drömt mig ett sådant efter de föreställningar ag fått derom genom resebeskrifningar, genom sasorna i Tusen och en Natt och genom Alhamras sagocykel. Ingenting väsendtligt syntes mig här fattas, åtminstone hvad prekten beträffade. skada blott, att den europeiska smaken redan smusit sig in i sagoverlden och jagat bort det poetiska goftet, som fordom hyvilade öfver Zoraydornas och Lindaraxornas, feeverld! Den stora salongen med sin ofantliga matta, med sin långa divan, som var beklädd med rosigt sidentyg af grön botten och gullgula blommor (man kurde kalla det gullsiden), hvilket prunkade af en metallisk glans, såsom man stundom får se det på ie skönt punkterade skalvingarna af en del inseker; denna tilldrog sig serdeles vår uppmärksemnet. — Midt på golfvet i denna sal stod ett rundt bord, öfverhöljdt af en vacker duk med gullblommiga border, och häröfver hängde cen stor och skön juskrona. — Fönsterna gingo ända ned till golfvet, och tunga sidengardiner mnedföllo i rika draperier omkring dem. — Men äfven sjelfva taket hade icke blifvit vanlottadt. Det bildade en skön hvälfning, och en ram af vackra ornamenter pråjade stolt derifrån, endast fördunklad af en nedanför densamma löpande Jist, som var öfverdragen med tjock förgyllning. Trymåer, taflor, bord och vordstudsare, alla af högt värde, fattades icke heler, att komplettera möbleringen. Medan vi gingo och betraktade all denna herrighet, fingo vi höra en aflägsen musik och vi drogo ss närmare den delen af salongen, hvarifrån den ycktes komma; då vi öfverraskades af att finna ien exeqverad af en på ett marmorbord stående vordstudsare, hvilken nu på detta artiga vis slog olf. Om vi draga oss tillbaka mot salens ingång och! ned ögonen mäta hela rummets längd, torde denl unna antagas uppgå till 400 fot. Vi se då midt) mot oss, vid andra ändan af salen, några vackral: raperier, omgifvande — som det synes — ett ofantTR Oe ae aa a TE ar Sr NA ma renen no en jag sedermera skall belöna er: jag svär det!