Aftonbladet – 28 juli 1846, sida 2

Det lakoniska i detta svar tycktes visserlisen icke medgifva någon fortsättning af samta-: et; men bergsbon syntes dock icke böjd för tt låta afspisa sig så hastigt. — Nå väll... med er tillåtelse, återtog han med det lugna utseendet hos en menniska, som leds vid att silta stum, och hvilken, till hvad pris som helst, vill bryta tystnaden, ehuru han väl kan vänta sig att bli afsnäst, — ni måtte ba haft bra giltiga skäl till företagande af en sådan resa, i sällskap med den der gossen, som ser så klen ut. Ni har säkert lupit mer än en fara under färdandet genom pssset och det är, minsann, ett underverk att ni undkommit det fasansulla ovädret. — Ja, svarade den unge mannen med mera värma och kanske glömmande till hvem han talade. Ja, det är sannerligen ett underverk. Jag har hittills icke trott att man på en tång kunde ha att frukta snö, regn, åska och blåst, som i denna helvetiska klyfta, hvilken man måste passera för att komma hit. Min stackars bror blef kastad af hästen, och hade icke denne ädelmodige munken kommit, så vet jag i sanving ej hvad det hade blifvit af Oss, ty jag tillstår uppriktigt att jag var alldeles yr i hufvudet alltifrån det ögonblick jag kom in i denna fördömda hålan. Men nu är han, Gud ske lof, bättre, tillade han, i det han med mycken ömhet vände sig till sin unge broder. Ar du icka bättre nu, Ernst? Den som han tilltalat med namnet Ernst, stammade några ord, hvilkas mening bergsbon alls icke kunde fatta; han märkte blott att Ernst hade en röst, mild och klar som en chorgosses; men utan att fästa sig vid denna omständighet, återtog den gode mannen hjertligt: Poe Åh ja, det betyder ingenting; en god nattsömn och alltsammsns går öfver tills i morgom. Min själ göra icke de här goda munkarne