Aftonbladet – 28 juli 1846, sida 2

liksom för att afvakta deras befallningar. Ynglingen yttrade med en artighet, som tillkännagaf den fine verldsmannen: — Min vördnadsvärde fader!... ni ser sjelf huru min unge broder är tillintetgjord af resans besvärligheter. Skulle det väl vara att missbruka er godhet och gästfrihet, i fall jag anhölle det ni genast täcktes i ordningställa det rummet, som ni ämnar horom? Jag skall sedan gå in och spisa Litet, tillika med honam, så vida ieke denna stiftelses reglor sätta sig emot min begäran. Munken bugade sig, till tecken af bifall och gickgenast ut, i afsigt att efterkomma den unge mannens önskan, lemnande de trenne resande allena i mottagningrummet. Några ögonblicks tystnad uppstod, hvarunder den äldre ynglingen, som tycktes vara satt till styresman för den yngre, tillhviskade honom med mycken låg röst några tröstande ord. Sittande på andra sidan om spiseln, tog bergsbon aldrig sina ögon ifrån dem och då han icke längre kunde bekämpa sin nyfikenhet, började han ett samtal, i det han med ytterst välvillig ton yttrade till den äldre af bröderne: — Er bror, min herre, ser alltför klen ut, för att anträda en resa genom Pelveuxs pass, och han synes mig föga van att resa. Den, hvarom fråga var, gjorde icke en enda rörelse och öppnad? icke munnen för att svara; men den äldre gjorde en bastig svängning på sig och gaf bergsbon en blick, som om han varit uppretad öfver dennes förtroli;het. InedItertid tycktes en bastig kärsla af hans egen och hans brors närvande belägenhet förebrå honom hans vrede, hvarföre han svarade, ehuru i en torr ton, som skulle ge tillkänna att allt samtal vore honom i detta ögonbliek motbju dande: EE — Ja; det förhåller sig verkligen så Det lär första gången mina bror är ute ock reser.