Aftonbladet – 25 juli 1846, sida 2

I min faders hus äro många boningar,, är ett uttryck som väl låter tillämpa sig på Assislencekirkegaarden i Köpenhamn. Den ligger nära utanför Norrport och är den största och vackraste begrafningsplats i Skandinavien, ehuru sanske flera andra kunna framvisa enskildta, oraktfulla grafmonumenter, som öfverträffa hvad som här finnes. Den är medelst låga murar styckad i flera afdelningar för stadens olika örsamlingar, och har, tid efter annan, måst atvidgas, men alla dessa afdelningar sammanhänga med hvarandra genom portöppningar, så att de tillsammans ändock bilda ett stort helt — en annan pere Lachaise. På båda sidor om de smala gångstigarne mötes ögat af enkla men vackra och nästan praktfulla grafmonumenter, för det mesta af hvita marmorskifvor, kors eller stenar, inbäddade bland blommor och friska täta löfträd och häckar, så att det hela liknar en stor, väl vårdad trädgård, hvilken af de hvit grafstenarne och den tystnad, som herrskar här, långt ifrån stadens buller — hvilket endast stundtals förnimmes som ett svagt brusande — rått sig påtryckt en stämpel af heligt allvar. Köpenhamns Tivoli eger icke heller sin like på många ställen i Europa. Det ligger straxt utanför Vesterport, och innefattar — utora flera vackra plantager, gynnade af en herrlig natur — en mängd anläggningar till de besökandes nöje och tidsördrif. Utom bazaren, konditorierna eller restaurationsställena med eller utan taffelmusik och sång, må bland dessa nämnas den stora, luftiga glaspaviljongen, der direktör Lumbye anför sin talrika och ganska goda orchester, hvilken hvarje afton spelar valda musiknumror; rutschbanan, med tvenne bredvid hvarandra åt motsatta håll löpande banor, der man midt i sommaren leker påka kälkbackep; karusellbanan med sin ångvagnstrainp;