Aftonbladet – 25 juli 1846, sida 2

Forssberg skall egt kännedom, i samråd med tilltilltalade Wilbelm Ekvall beslutat att undenrödja denna, samt äfven afdagataga kontrollören Ekvall, på det hinder ej måtte möta för hennes och WW. Ekvalls tilltävkta giftermål: att hon för sådant ändsmål, antingen före dagvardsmålet kl. mellan 8 och 9 på morgonen, eller en och en half timma efter berörde måltid den 8 Juni förlidet år, begifvit sig till förenämnde kök och lagt arsenik, som hon af W. Ekvall bekommit, både uti en panna med spenat, som redan skulle varit tiliredd för kontrollör Ekvalls middagsmåltil och uti en å köksbordet stående mjölkbalja, derefter såväl kökspigan, förenämnda M. S. Forssberg, hvilken vid pånnans rengöring oförvarandes kommit att förtära något af spenaten, som kontrollör Ekvall, hvars middagsmåltid till en del bestått af spenaten, ljutit döden; men emedan denna sednare bekännelse -ller angående förgifningen blifvit af H. Thorman återkallad och dess trovärdighet i allt fall är misstänkt genom de omständigheter att annan person, enligt hvad ränsakningen sedermera ådagalagt, varit den som verkställt berörde mordgerningar, dels spenaten hvari giftet skulle blifvit lagdt ej ännu var tillredd vid den fid Hedda uppgifvit; så finner häradsrätten nämnde erkännande om förgifning icke förtjena det afseende att Hedda Thorman derefter kan anses skyldig till ansvar för delaktighet i morden å kontrollör Ekvall och pigan Forssberg. Hedda Thormans i öfrigt eller angående barnamordet inför rätta afgifna, fastän sedan äfven återkallade, bekännelse vinner styrka af de omständigheter att hon, enligt hvad vittnen berättat, före Palmsöndagen sist). år befunnits ovanligt tilltaga i tjocklek, ehuru hon eljest icke varit fetare, så att hennes utseende, hvilket hon genom starkt snörande sökt förändra, ändock gifvit skälig anledning till misstanka att hon, på sätt allmänna ryktet förkunnade, varit i hafvande tillstånd, skulle än detta utseende, på sätt läkareattesten föranleder, härröra från en egen kroppsbeskaffenbet: vidare deraf att hon efter Palmsöndagen hastigt afsmalnat och återfått sitt vanliga utseende, äfvensom något deraf att fru Ekvall berättat att hon och hennes man natten till Palmsöndagen hört jemmer och qvidande i köket der Hedda legat, men mera deraf att fruns kappa, efter hvad Eva Wessberg vittnat, palmsöndegen om morgonen befunnits nedsölad med större blodlefrar, angående hvilka Hedda, då frågsmål om desamma uppstått, icke velat lemna något besked, utan undvikande yttrat till Sofi Ekvall, att hon icke borde röra i sådan uselhet, och vid ett sednare tillfälle, då Heddas föregående hafvandeskap kommit i fråga, svårligen klagat öfver att man upprifvit det com varit nedtystadt; fördenskull och enär verkan af herr provincialläkaren, doktor Sköldbergs attest, att Hedda Thorman ej framfödt lefvande eller fullgånget foster, blifvit undanröjd af kongl. sundhetskollegium, hvars pröfning häradsrätten underställt detta yttrande, derigenom att kongl. kollegium förklarat sig icke kunna med ovilkorlig visshet antaga att Hedda Thorman aldrig framfödt lefvande foster, så och eburu Thormans foster ej kunnat tillrättafås, finner häradsrätten Thormans bekännelse om barnamord vara af sådana omständigheter styrkt, att, jemlikt 17 kap. 36 rättegångsbalken, den i sä måtto bör tilläggas laga vitsord att häradsrätten anser henne bafva af oloflig beblandelse blifvit hafvande och det ej uppenbarat före födseln, sökt ensligbet vid sjelfva födseln och lagt fostret å lön, fastän, i anseende till att fostret icke kunnat tillrättafås, den våldsamhet mot detsamma, eller dess begrafning lefvande, som Hedda bekänt, icke blifvit befunnen; Alltså dömmes Hedda Thorman, med stöd af 46 kap. 4 missgerningsbalken, sådant detta lagrum blifvit förändradt i kongl. förordn. den 20 Jan. 4779, att straffes med 24 par ris, 3 slag af paret, samt fängelse och arbete å tukthus i 2:ne år och att undergå uppenbar kyrkoplikt å en söndag i Bankeryds kyrka. Sofi Ekvell har vid häradsrätten efter enständigt nekande och först sedan hennes giftanskaffande blifvit röjdt genom vittnet Gustaf Forssberg, bekänt att, sedan hon funnit sin faders uppförande mot henne och modren vara elakt och hans lynne grälaktigt, mest då han förtärt starka drycker, och hon derjemte, under ett besök på Attarp, af bataljonsadjutanten Lindberg Julen 1845, tyckt sig finna att fadren bemötte denne med köld och derföre misstänkt att fadren vore emot tillämnadt äktenskap mellan Sofi och Lindberg, med hvilken hon uppgifvit sig hafva baft köttslig beblandelse, bon fattat hat till fadren och redan vid jultiden påtänkt hans undanrödjande samt, för sådant ändamål, genom vittnet Gustaf Forssberg sökt förskaffa sig opium och, då detta misslyckades, arsenik, hvilket hon äfven af honom bekommit, dock utan att hon, i anseende till det rysliga i detta brott, kunde besluta sig till dess verkställande förr än onsdagen d. 28 nästpåföljande Maj, då fadren skall varit särdeles grälig, äfven något rörd af bränvin och som vanligt elak mot Sofi, som sällan kunde göra honom till lags, hvarföre hon beslöt verkställa den förut påtänkta förgifningen,sönderstötte den af Forssberg erhållna arseniken i en stenmortel och strödde pulfret i gröt, som till qvällsvard åt fadren var uppöst på en tallrik: att fadren deraf förtärt obetydligt, men dock om natten insjuknat med kräkningar, diarrhå och hufvudvärk, hvaraf han äfven påföljande dagen blef något besvärad, utan att dock något värre deraf följde eller han misstänkte att hon fått i sig gift: att då fadren fortfor med sitt elaka och gräliga ER — OT mms FJ Las mA många haniamnmarna. SA)