Aftonbladet – 24 juli 1846, sida 2

North sina propositioner om befriandet af Irlands handel. Derigenom afskaffades den hufvudsakligaste delen af de ofvan omtalade förbuden; irländarne tillätos att utföra sina kläden och att handla direkt med brittiska kolonierna. Dessa eftergifter voro likväl mycket missbaglige för engelska manufakturisterna. Det föregående året, då det hade blifvit föreslaget, att irländskt bomullsgarn skulle få införas till England, blefvo handelsoch manufakturdistrikten förskräckte, petitioner och instruktioner ingåfvos från de förnämsta städer till deras representanter i parlamentet; man hörde autoriteter och ville göra saken till en rättsfråga; och det var med yttersta svårighet, som denna obetydliga bön blef beviljad åt ett förtryckt broderland. Något sednare, 1785, då man sökte tillstånd att få fritt införa irländska linneväfnader, blef detta bestridt medelst petitioner från Manchester till öfverhuset, som voro försedda med 420,000 underskrifter. Under det Manchester, Bristol, och andra dej: förnämsta städer (London undantagen) så envist motsatte sig handelsrättighet för Irland, och handlande efter likadana illiberala grunder, voro de icke mindre beslutsamma att skydda sitt monopol på Amerikas kolonier, och uppsatte regimenten genom frivilliga subskriptioner, för, att föra kriget mot de Förenta Staterna och bringa dessa till undergifvenhet! Sådant var skyddssystemets sträfvande under Georg III, och det motstånd det uppställde emot de förenade rikenas enighet, enhet och gemensamma väl. Hvilken motsatts framställer icke denna skildring emellan den fordna tiden och nutiden; emellan Manchester, brännpunkten och drifbänken för monopolierna 147835 och Manchester 4846, medelpunkten och samlingsorten för den fria handelns anhängare! Nyttan af icke-inblandning i handelns och räringarnes angelägenheter var redan fullkomligt insedd år 1694 af Sir Dudley North, hvilket synes af hans Discourses of Frade. Verlden är, hvad handela beträffar, säger denne sluge författare, endast såsom en nation eller est folk, och deri äro nationerna såsom personer. Intet slags handel kan drifvas, som är ofördelaktig för det allmänna; ty om någon visar sig vara det, öfvergifver man den. Att tvinga menniskor att handla på något föreskrifvet sätt, kan vara fördelaktigt för en och annan, som får betjena allmänheten; men allmänheten vinner ej, ty man tager från den ene för att gifva en annam. I dessa ord innefattas de hufvudsakligaste elementerna för det fria handelssystemet, men de slumrade ännu ett århundrade, innan de kunde tränga in i de praktiska statsmännens embetsrum. Mr Pitt var den förste, som antog dem genom öppnandet af en friare handelsgemenskap med Frankrike 41786. I följd deraf började framska kläden af finare beskaffenhet, att i större mängd införas — de föredrogos. våra egna — en hvar man på modet ville hafva en rock af franskt kläde. Såsom vanligt följde härpå — ett högt skrik afengelska manufakturisterna emot franska yllevaror; men nyttan af täflan röntes snart. Inom två år blef våra inhemska klädesfabrikers produkt lika god som de franskas. Man kunde ej skilja dem åt, och ehuru kläder af franskt kläde blef det mest fashionabla, blef klädes till dem tillverkadt i England. Fastän experimentet lyckats, blef det ej uthållet. Det långvariga franska kriget började straxt derefter, och det blef först efter freden 1843, som handelsfrihetens sak åter kunde vinna uppmärksamhet. Det var först år 1822, som absurditeten af den gamla merkantiltheorien började att offentligt erkännas af Brittiska parlamentet. Då framlade m:r Wallace, president i handelskollegium, åtskilliga förslag att förbättra handelssystemet och mildra navigationslagarna. Markisen af Landsdowne 1 öfverhuset och herrar Huskisson, Robinson (nu Earl of Ripon) i underhuset, voro de ihärdigaste försvararne af den nya politiken. Denna började äfven att finna anhängare inom handelsklassen, och petitioner till stöd för den fria handelsprincipen afgåfvos från de förnämste köpmännen i London, Glasgow och Bristal. Denna samverkan af de handlande intressena med den ekonomiska vetenskapens bevisande framställningar, besegrade efterhand den dåvarande regeringens afvoghet e-l! mot förändringar, och vigtiga förbättringar il handelslagarna blefvo gjorde under lord Liverpools ministere. Till en början återkallades några hundrade gamla statuter angående handeln, fremlingar och naturaliserade undersåter; den del af navigationsakten, som påbjöd att transporten af alla varor skulle ske i brittiska far-. tyg, bemannade med engelskt sjöfolk, blef mildrad; premier och andra åtgärder för uppmunj! trandet af engelska fiskerierna och irländska :! linnefabrikerna afskaffades; utförsel af ull blet medgifven och flera till införsel förbjudna varor , biefvo tillåtna, Slutligen blef äfven handeln . med engelska kolonierna medgifven, äfven för fremmande. Den gamla merkantila regeln för. kolonierna var, såsom vi redan antydt, att de: endast blifvit anlagda och skyddade för moder! landets nytta — patt de icke hade rätt, — såsom äfven lord Chatam yttrat — ,att göra ett söm till en hästsko, för sig sjelfva,; att allt hvad de producerade borde föras till moderlandets handelsplatser: med ett ord, att intet fremmande parti borde hafva rätt att mellankomma, DV . FREE I SUG GG IF Ba