Aftonbladet – 24 juli 1846, sida 2

Å , b Å producerandet alt rfraamäc, lemnande dess Ullverkning till det mera försigkomna Flandern och Italien. Huru vi sedan lemnade efter oss dessa och andra europeiska nationer, måste tillskrifvas orsaker, som äro alldeles främmande för våra förfäders vishet i handelspolitik, och som förtjenar ett ögonblicks undersökning. Den första orsaken till våra mera hastiga framsteg, måste säkert tillskrifvas det tidigare Ihos oss än hos flera andra nationer, aftagandet I i I af feodalsystemet och af de dermed förenade förtryckande, obestämda och anti-industriella formerna. Den andra orsaken måste sökas i protestantiska reformationen och den anda af allmän frihet och forskning, som den framkallade och utbredde. Fremmande regeringars vidskepelse höllo deras folks sinnen i andlig träldom och dref i landsflykt deras uppfinningsrikaste konstoch näringsidkare. Härpå är t. ex. Spanien ett varnande exempel. Det förstördes af ofördragsamhet genom inrättandet af inqvisitionen och fortsatt utdrifning af mohrer och judar, som voro de mest produktiva af hela dess beolkning. Det fortsatte samma förstörande förfarande i Flandern, och välståndet i Brögge, Antwerpen och andra Flandrens stäIder blef förstördt gecom hertigens af Alba reI ligions-förföljelser. flydde boptals öfver till oss, befolkande våra l: städer med flitiga och kunniga väfvare, färgare och klädeshandlare. Aterkallandet af Nantesiska Flanderns manufakturister ediktet hade samma följd, under en sednare tidpunkt — det förarmade Frankrike och lade! grunden till sidenfabrikationen i England. Förvillelserna i merkantilsystemet hade tre hufvudorsaker. Först uppkommo de genom lagstiftningens mellankomst, medelst tullafgifter och förbud, för att dymedelst gifva den mest! lönande sysselsättning åt kapital och näringsflit.! Man förbisåg att individerne äro sjelfva de bästa domrarne öfver sina intressen; att ett samhälles förenade välstånd tillkommer genom välståndet hos dess serskilta medlemmar, och att menniskorna, föranledda dertill af sina interessen och de fördelar som härflyta af framstegen i deras yrken, i allmänhet välja de sysselsättningar som bäst passa för deras klimat, jordmån, naturliga färdigheter eller anlag, och att de industriens förrättningar, som äro mest eftersökta och tjenliga för tillfredsställandet af! Iförbrukarnes behof, säkert skola framkalla de mact länando prison och blifva do most gynnsamma för producenterna. Den andra källan till merkantil förvillelse! bestod i den otillbörliga vigt man fästade vid vissa varor eller produkter, såsom varande af Å vigt för nationalförsvaret, oberoendet och lefnadsbehofven, eller ock för det de egde ett högre intrinsekt värde än andra. härpå finnas i de redan åberopade lagar, som förbjödo utförsel af ull och omyntade metaller, den förra såsom ansedd vara grundvalen för en Ihandelsmanufaktur, och de sednare såsom allena utgörande en nations rikdom. Spanmålslagarna hafva länge utgjort den anmärkningsvärdaste lemningen af skyddssystemet; men de hafva varit ett politiskt eller klassmonopol i förening med ett handelsmonopol, bibehållna icke blott för en konstlad uppmuntran af inhemsk produktion utan tillika för att stödja ett enskildt TIstånds öfvervigt inom samhället. Den tredje och sista källan till synvillan hade sin grund i begäret efter kolonier och att hålla utlänningen i beroende, i hvilket allt man trodde sig se en källa till nationalrikdom och utvidgad I makt. Idigt är förenad med politiskt öfvervälde; att två länder, ehuru icke under samma herravälde, Man förbisåg, att handeln, icke nödvänkunna fortfara att utbyta deras produkter i fall Ide hafva sin fördel dervid, och ingen annan slags handel än den, som är gemensamt fördelJaktig bör blifva understödd! Men regeringarna I bandlade efter helt andra afsigter och ingen gjorde det i sådan grad som England. I följd deraf hafva förbindelser uppstått under kolonial. systemet, hvilka, ehuru tunga för moderlandet, I måhända äfven orättvisa. loch uppförandet af dessa inrättningar var icke kunna i hast upphäfvas utan förluster och Vid grundläggandet den första syftnivgen uteslutande handelsrätt, betryggande vinster som ingen skulle dela med oss. Understundom tog en lika sjelfvisk anda en annan rigtning, på det sätt att den sökte att för alltid betrygga fördelar öfver integrerande Idelar af riket. Emot medlet af Georg III:s red Å gering motsatte sig de engelska manufakturiIsterna, af egen drift cc misskrediterande för Isig sjelfve, öppnandet af irländska handeln. Detta utgjorde en del af skyddssystemet, och lirland led länge, icke mindre af de förtrycj TT mee WLS fe ör j kande och partiska handelsinskränkningarna än af borgerliga och religiösa stridigheter och söndringar. Vårt mest tadelvärda föremål, alltsedan Carl II regering, har varit att helt och bål!et förstöra irländarnes utländska handel och göra dem helt och hållet till trälar under Englands makt och rikdom. De tillätos icke att utföra sina ylletyger och kläden till någon del af Europa, på det de icke skulle täfla med engelska manufakturisterna. De voro förbjudna all gemenskap med Englands kolonier, om den ej söktes medelst en engelsk hamn; de tillätos icke att utföra sina linnevaror, sin ull, sitt kött eller sin lefvande boskap, på det de icke skulle nedtrycka prisen på dylika artiklar producerade i Ensland Da cvårisheter. som Eneland iråExempel