Aftonbladet – 24 juli 1846, sida 2

ring. Den hade ännu att strida emot länge fördragna fördomar, gamla monopolier och andra skenbart stridiga intressen. Den blef icke med kraft och enbet genomförd under hans efterträdare. Skeppsredarne voro envist emot densamma, och hafva fortfarit dermed ända till vår tid. Näst intill landtbruket, var sjöväsendet ansett såsom en af statens hufvudpelare, och en mängd uteslutande lagar hade blifvit stiftade för dettas skydd. Under navigationslagarna hade rikets skeppsfart varit ännu mer bermetiskt sluten för utländsk medtäflan, än någonsin under spannmålslagarnes tid inhemska spannmålshandeln varit skyddad mot täflan af polsk hvete. Lindring hade likväl blifvit en tvårgslag, om ock endast i afsigt att afstyra de repressalier som Preussen, Nederland och flera andra stater, i lika exclusiv rigtning sökte åstadkomma. Utom de internationella afseenden, funnos de oförsvarliga företrädena i tullafgifter mellan Östersjöoch Canadatimmer. Det var först år 4842 som denna orättvisa emot menighetens allmänna fördel började att framhållas, och ännu vid det årets parlamentssession bade skeppsredaresocieteten den djerfheten att petitionera, emot vidare intrång i deras älskade privilegium att ifrån ett dubbelt afstånd hemta en sämre vara. Med rätta måste ministern harmas öfver en så oförnuftig begäran. Också sade han: Jag är flat öfver några af dessa petitioner. Här är t. ex. en af skeppsegare; de äro det, som vilja hindra oss ifrån att låta skeppsbyggarne sätta de bästa materialierna i engelska skeppp. (Forts. följer.)