Aftonbladet – 22 juli 1846, sida 2

Utan att vidare förklara sig öfver sitt ovanliga ikgiltiga förhållande i denna vigtiga fråga, lemnade han Alanda. Gustaf hade redan om aftonen i orangeriet utbedt sig öfverjägmästarns samtycke, och fåit löfte om svar framdeles. Den kloke fadren ville först gifva nogare akt på dem båda. Dertill hade han Lillfälle på jagten, och samma afton, då han efter supn, när spelborden voro arrangerade, bjöd Gustaf på ett parti schack en trois med Henrik. — Resultatet motsvarade hans väntan, :hvarföre Gustaf efter slutadt spel mottog det af honom begärda simtycket, och öfverjägmästarn tillskyadade derigenom sin älskvärda gäst en sömnlös natt. Dessa omständigheter hade den ensamma Alanda ingen aning om, men hon dömde dock af det tillförlitliga lugn, hvarmed hennes far drog sin hand ifrån detta scheck en trois, att han gynnade den älskade svensken och med visshet förutsåg hans seger. Genom detta lugn, med hvilket man förutsåg hennes nederlag, kände hon sig förödmjukad, förtörnad och upprorisk. Hon, som så ofta föraktadt männernas förmätenhet, så ofta ledt åt deras svaghet och besegrat så många motståndare — hon skulle nu, ödmjuk som ett lamm, vid hvars motstånd ingen fäster afseende, låta leda sig som ett offer för deras vilja. Alldeles icke! Hon hade ju ännu icke utvecklat hela förmågan af sitt spel; till och med hennes far kände ieke de konstgrepp, som hon i hemlighet hade bevarat endast för att använda i yttersta nödfall. Gustaf var dessutom en nyläring i detta schack en trois och att den svage Henrik skulle träda i hennes fars ställe, detta var en ännu större förmån, som ofelbart försäkrade henne om seger. Dessa hennes lifliga betraktelser afbrötos genom Seraphine, som hoppade in i jagtkostym, med kinder rodnande af glädje och frisk vinterluft, och i hennes ögon strålade en lycklig förtjusning. !