Aftonbladet – 22 juli 1846, sida 2

alt man ej stod vid ackordet. Natten före midsormmarsdagen sistlidet år hade Gustaf Fransson kommit roende från Sjöåkra och med den af honom begagnade båt lagt till vid käeni Jönköping, dit han från Sjöåkra medfört den halftunna råg, som Fransson köpt af kontrollören Ekvall och till honom betalt. Gustaf Fransson hade väl flerelördagsaftnar begifvit sigi båt till Bankeryds socken, der Attarp är beläget, men sådant hade skett för att från Sjöåkra hemta honom tillhörige saker, hvilka der förvarades. Rågen och det öfriga hade Gustaf Fransson hemtat nattetid derföre att han om dagarne varit sysselsatt med arbete i tändsticksfabriken vid Jönköping. Gustaf Franssons tillgångar voro visserligen små, men han hade likväl genom sitt arbete å nämnde fabrik förtjenat de penningar, han utgifvit för bränvinet och rågen. Inspektoren Grahn vitsordar riktigheten af Gustaf Franssons utsago angående den förres svar på Gustaf Franssons fråga om han finge bo qvar på Sjöåkra, och Gustaf Franssons hustru Lena Stina Johansdotter instämmer till det mesta i mannens berättelse och förklarar, att hvarken hon eller mannen stått i några bemiiga underhandlingar med fru Ekvall eller någon af hennes anhörige på Attarp. Flere i målet inkallade vittnen afhöras rörande Gustaf Fransson och bekräfta vissa delar af hvad han uppgifvit, men i öfrigt hafva de ingenting väsendtligt att omtala. Ett vittne intygar, att sedan Gustaf Fransson vittnat i målet vid första ransakningen och hemkommit från tinget, Gustaf Fransson, på vittnets fråga huru han trodde, att det går med målet, svarat, att han ställt sig så, att han ej hade något att väga på och yttrat sin afsigt att gå åt sjön. Gustaf Fransson bestrider detta yttrande, — Ett annat vittne har hört Gustaf Fransson. säga, att han sällan eller aldrig varit utan gift, hvilken utsago medgifyes af Gustaf Fransson. Gossen Gustaf Forssberg, ytterligare hörd på redan aflagd vittnesed, känner ingenting rörande Gustaf Franssons förhållande till kontrollören Ekvall och hans sterbhusdelägare, men omtalar, att då fru Ekvalls slägtingar voro samlade på Attarp vid ett tillfälle innan ransakningen i målet börjats, hade med tjenstefolket derstädes blifvit anstäldt ett slags förhör, dervid äfven Forssberg blifvit tillkallad och åtspord om orsakerne till de skedda morden, samt anmanad att uppgifva hvad han derom hade sig bekant, det måtte gälla hvem som helst, mamseil Sofi, herr Wilhelm eller Hedda Thorman,, men att Forssberg då förtegat att han skaf-. fat gift åt mamsell, emedan han lofvat henne att ej omtala def. Ordföranden fremställer, på åklagarens begäran, den fråga vill Forssberg om fru Ekvall och Sofi begge varit närvarande då han återkommit från Jönköping och medhoaft silket, skorporna och giftet? — Forssberg. Ja, jag träffade dem i boden. Ordföranden. Till hvem lemnade an silket och skorporna? — Forssberg. Till frun. Jag hade för hennes räkning blifvit tillsagd att Löpa dem. Ordf. Till hvem gaf du giftet? — Forssberg. Till mamsell Sofi. Ordf. När lemnade du piftet till henne; skedde det i fru Ekvalls närvsro? — Torssberg. Nej, jog, lemnade giftet när frun gått ut. Ordf. Hvarföre skedde det ej i fru Ekvalls närvaro? — Forssberg. Mamsell hade bett mig tiga och sagt, att gitet skulle i hemlighet anskaffas, så att frun ej fick veta af det. Ordf. Nämnde Sofi enledningen hvarföre hon ville, att giftaffären skulle hållas hemlig för modern? — Forsberg. Ja, hon sado att giftet skulle begagnas, att tsga borrt en fläck på fruns klädning. Ordföranden afslutar nu förmiddagssessionen. Efter ett par timmesrs uppehäll låter ordföranden kungöra ransakningens fortsättning. Imedlertid hafva flere vagnar anländt till stället. Alla bänkar utanför skranket i tingssalen blifva snart upptagne af åhörare. Nämndemännen inkomma och sätta sig. De häktade införas, en och en. Fru Ekvall fromgår sjelf utan någons ledning, till dombordet, der hon en längre stund förblifver stående, ehuru hennes steg dit förefalla osäkra och vacklande. Hon är blek, men återfår snart sin vanliga ansigtsfärg och iakttager mera raskhet i sättet att skicka sig än vid förra ransakningen; hennes klädsel är oförändrad. Sofi Ekvall är, vid sitt inträde, samma känslolösa, tvära och dystra gestalt, hvarmed läsaren förut gjort bekantskap, men under ransakningen tyckes hennes sinne emellanåt mjukna till ånger, medan hon besvarar domarens frågor. Hennes skuldror skylas af en hvit silkesduk med kulörta blommor, hvilken icke illa kläder henne i sin förut beskrifna mörka drägt. Hedda Thorman är alltid densamma; samma sinnesslöa lugn; samma randiga och rutiga utstyrsel. Fru Ekvall fäster långa, frågande blickar än på Sofi och än på Hedda Thorman, utan att någondera vänder hufvudet till fru Ekvall eller märker hennes ögonspråk. Efter ett dröjsmål af några minuter öppnas en sidodörr utmed den ena nämndemansbänken: det är domaren som kommer och intager sin plats. Bland de anklagade saknar han och efterfrågar Wilhelm Ekvall, som inkallas. Vid sitt inträde fixeras han af modren och besvarar nickande hennes ögonkast. Domaren ger de anklegade tillkänna anledningen till det på förmiddagen hållna vittnesförhöret och låter uppläsa protokollet deröfver. Domaren (till Sofi.) Kan Sofi upplysa huruvida Gustaf Fransson varit medvetande af Sofis och hennes mors förslag, att aflifva kontrollören Ekvall TRENTER Na SANNE Tee Ka RSA NO Ar se