Aftonbladet – 22 juli 1846, sida 2

ATTARPSKA FÖRGIFTNINGSMÄLET företogs till slutlig handläggning den 44 i denna månad vid urtima ting å gästgifvaregärden Ingaryd. Inför rätten framkallas först Gustaf Fransson, boende ä torpet Sjöåkra under Attarp och får del af den vid sista ransakningen omnämnda skrift, hvilken innefattar meddelanden angående Gustaf Franssons förhållande till fru Ekvall och hennes son Wiihelm, såsom anklagade för delaktighet i kontroliören Ekvells mord. I enledning af herr häradshöfdingen Ribbings frågor afger nu Gustaf Fransson, på sin redan aflagda vittnesed, följande berättelse: Wilhelm Ekvall hade i sällskap med dåvarande stalldrängen på Attarp, Gustaf Johansson, vid ett tilifälle kort före mordens föröfvande, besökt Gustaf Fransson i Jönköping och då medhaft sex kennor bränvin till denne, som betalt bränvinet efter 29 sk. kannan. Gustaf Fransson hade äfven bekommit en tunna råg från Attarp, nemligen en half tunna af kontrollören Ekvall, till hvilken Gustaf Fransson erlagt betalning för rågen med fem rdr och en half tunna af Wilhelm Ekvall antiovgen kort före eller strax efter mordens verkställande, för hvilken sednare halftunna Gustaf Fransson en tid derefter lemnat enzhanda penningebelopp till Gustaf Johansson, som lofvat öfverstyra det, förmodligen till fru Ekvall, emedan Gustaf Fransson ville minnas, att kontrollören då redan aflidit. Medan fru Ekvall uppehöll sig i Jönköping på hemvägen från tingsstället, hade Gustaf Fransson två gånger blifvit framkallad till hennes vagn, uppstigit på fotsteget och enskildt samtalat med henne, sittande i vagnen, då fru Ekvall dels skickat den helsning med Gustaf Fransson till hans hustru, att fru Ekvall inför häradsrätten nödgats omtala buru Gustaf Franssons hustru varit den första, som för fru Ekvall tillkännagifvit Hedda Thormans hafvande tillstånd och de!s tillagt, att Gustaf Franssons hustru troligen blefve stämd att vittna i målet till nästa ting och följaktligen kunde hafva någon nytia af fru Ekvalls helsning såsom en ledning för minnet. Enligt fru Ekvails begäran hade Gustaf Fransson äfven framfört helsningen till sin hustru. Affru Ekvall hade Gustaf Fransson begärt tillåtelse, att få bo på Attarps ägor, dertill hon svarat, att hon visserligen sjelf då befunne sig i svåra omständigheter, men att Gustaf Fransson icke dessmindre kunde få uppehålla sig på torpet Sjöåkra, der hans bror hade sin bostad, så vida Gustaf Fransson till ditflyttningen begärde och kunde utverka sig presterskapets bifall, i hvilket afseende Gustaf Fransson oförtöfvadt anmält inflyttningen hos herr komminiStern, magister J. Norlin; men inspektoren Grahn, hvilken nägon tid efteråt tillträdt inspektorsbefattningen på Atltarp, hade sistlidne höst meddelat det svar, på Gustaf Franssons fråga om han finge qvarbo på Sjöäkra, att sådant fingeske tills vidare, men att han borde med det snaraste bereda sig på Mllyttning så att han ej qvarstannade öfver vintern. Gustaf Fransson hade aldrig gjort något nattbesök pä Attarp sedan han, som der varit anställd vid oränvinsbränningen, sjelf uppsagt detta bestyr och lyttat till Jönköping; och hade Gustaf Franssons uppsägning från sin tjenst på Attarp varit föranedd af det öfriga tjenstefolkeis misstanka mot horom om oärlighet samt af den omständigheten, Kar a VIRA SRRE NRA Ta ig NA TE arr mt a ge I ARG sg a rn Rå I