Aftonbladet – 21 juli 1846, sida 3

starn gaf befallning åt Några jägare att tillvara taga det skjutna villebrådet, och nu for sällskape i ilande fart till den andra skallgången, der folke redan med otålighet afbidade att änyo få gifv uppbrottssignal. De samma scener med ringa åtskilnad förnyad sig vid den andra och tredje skallgången, men p: den fjerde måste någon jagtkobold i en jägare gestalt förledt Seraphine till ett olycksskott. Hor hade en tjock tallskog framför sig och trodde, at hon såg en hjort med sina höga horn smyga der. igenom. I hast stod han bara tjugo steg ifrär henne bakom de tjocka grenarne. Seraphine dar: rade af idel blind jagtifver, hon trodde sig omöj ligt kunna sigta miste, hon lade an, djuret stör. tade, repade sig åter, gick ännu några hundra steg. men föll död ned vid öfverjägmästarns fötter — det var en hind. Blott Alanda, Gustaf och Kon: rad hade sett det olyckliga skottet, hvilket efter jagtlagarne borda bestraffas. Öfverjägmästarn förkunnade straxt att såsom en cpisod vid frukoster skulle den ännu okände skytten undergå sitt straff och Alanda hviskade skämtande förstulet till Seraphine, att en emanciperad qvinna måste också ståndaktigt lida manliga motgångar. Den redligc Konrad gjorde det ondt att se sin leksysters bedröfvelse, och han var viss om att hans far skulle omständligt och obarmhertigt med den gladaste humor och allvarligaste ceremoniel låta verkställa detta löjliga straff. Ty värr kunde han dock endast med en hjertlig handtryckning meddela mod åt den betryckta. Sällskapet nalkades nu det för frukosten be: stämda stället; redan syntes på afstånd svarta rökpelare stiga rakt upp i den lugna, frostklara atmosferen. Ankomna dit funno de resande framför sig en storartad jagttafla af den varmaste, lifligaste kolorit. På en fri plats under höga, snötyngda granar utbredde en rad af stora eldhögar