Aftonbladet – 21 juli 1846, sida 2

om republikanism och feodalism, hans stridskrifter met Richert, hans försvar för gamla skolformerna, för ståndsrepresentationen, adelns ärftlighet, m. fl. skrifter och yttranden, som voro svåra förargelseklippor för den tidens liberalism. Likaså känd är den ytterlighet, hvarmed hr G. efter 1838 drifver liberala läror, t. ex. personlighetsprincipen, qvinnaps anspråk på att deltaga i representationen, hans bifall till 1841 års representationsförslag m. m., allt till lika stor förargelse för denna tidens konservativa, Att nu en man med sådan benägenbet för de politiska ytterligheterna och för omkastning mellan desamma, att han skulle mer än någon annan skipa rättvisan i historiens framställande, i synnerhet då det gäller sådana ämnen, som i någon mån röra närvarande förhållanden; detta synes redan på förhand mindre sannolikt. Tagom nu facta i ögonsigte! Herr B. förklarar, att Lagerbring och Botin betrakta hela vår historia ur en mot svenska aristokratien ensidig synpunkt, hvarigenom många saker af dem ses ganska skeft. Hr Geijer har deremot helt och hållet frikänt samma häfdatecknare från all partiskhet mot adeln. Hr B. måste väl i följe häraf medgifva, att Geijer i denna punkt visar en stor och geromgående ensidighet och orättvisa, då hr G. nemligen icke mäkter inse denna af hr Bergfalk och så många andra insedda partiskhet. Just denna ovedersägliga förblindelse är hos hr Geijer ett lika ovedersägligt hinder vid skipandet af den historiska rätsvisan. Det är i följe af denna förblindelse, som hr G., enligt Fr:s ord, ställt sig i spetsen för det historiska adelsfördömandet och drifvit det längre än förut. Låtom facta ytterligare tala! Hr: G. har sagt, att Folkungaprinsarnas brödrakrig höra till aristokratiens historia; och han har sagt detta, ehuru den af honom citerade Ericus Olai intygar, att aristokraterna, så andliga som verldsliga, gjorde allt för att bilägga brödratvisten. Angripen för denna orättvisa framställning, har hr Geijer till dess försvar ej mäktat framdraga ett enda antagligt skäl; men likväl icke velat medgifva uttryckets oriktighet. Tycker hr B. att sådant är att skipa rättvisa? Hr Geijer bar sagt: det var ej folket, som blet Carl XII otroget,. — Detta är en mot högre samhällsklasser rigtad bitter och mörk insinuation, hvilken hr Geijer, för densamma angripen, icke mäktat på något sätt bevisa, ej heller velat återtaga; men sökt medelst en tvungen och äfventyrlig tolkning komma ifrån. Vill nu hr B. hedra en sådan issinuation och en sådan tolkning med namnet af historisk rättvisa? Hr G. har i sitt svar uppgifvit, att Kristinas förmyndsre hafva för kronogodsförsäljningen infört flera nya för kronan svårare vilkor än förut. Fryxell har i sitt återsvar visat, huru dessa vilkor gällde äfven under den föregående konungen och således icke voro af förmyndarne, aristokraterna införda. Vill nu hr B. kalla dessa Geijers ogrundade beskyllningar för historisk rättvisa? ) Fryxell har ådagalagt, ait hr G. i afseende på 14634 års regeringsform belastat den tidens aristokrater med fem alideles oriktiga anklagelser. Vill -Ihr B. kalla också dessa ogrundade beskyllningar ,Iför historisk rättvisa? Mångenstädes i hr Geijers trenne föreläsningar . framsticker genom de bekanta effektrika antiteserna (prelat, prest, privilegierade intressen, bondehär, de stora, folket o. m. d.) en bestämd ovilja (imot högre samhällsklasser, en courtoisie mot de lägre. Vill hr B. hedra sådana beständiga sidolIhugg åt ett och samma håll med namn af histog risk rättvisa? ;) Hr Geijer har ej på ett, utan på många ställen Ibeskyllt aristokratien för sådana olyckor, som Ikonungadömet vållat. Vill hr B. också kalla detta -Iför historisk rättvisa? Hr Geijer har i sitt svar alldeles förnekat tillvaron af någon aristokratfördömande ensidighet i vår historia, och förklarat sig vilja taga ensam a lpå sitt bufvud hela denna Fr:s mot förra häfdajtecknare riktade beskyllning. Sedermera har Fr. si sitt häfte visat, huru en mängd af dessa häfdaji tecknares beskyllningar mot Carl XI:s förmyndare ,läro ogrundade. Hvad skall hr Geijer säga derom? Vill han taga äfven dessa aristokratfördömande rlorättvisor på sitt hufvud såsom han lofvat?! Sa,. Iken är i denna punkt klar. Hr Geijer har antin;gen af okunnighet om rätta förhällandet med ifrå,gavarande ämnen, eller ock af ensidighet och partiskhet mot adeln ej mägtat, eller velat inse och je ) erkänna, dessa beskyllningars orättvisa; derföre har a han förnekat tillvaron af en sådan. Vill nu hr ,-B. kalla förnekandet af sådana dagsklart ådaga). laggda sanningar för historisk rättvisa? fArt. III h) Herr G. har om Folkungatiden och den derun1-)der förekommande lagstiftningen yttrat följande tI fras: sjelfsvåldets tidehvarf för de stora blir lagf-Istiftningens tidehvarf för folket. m) Fryxell har anmärkt att lagstiftningen gällde tt både de stora och de små, och alldeles icke var sen lagstiftning uteslutande blott för folket; och a Jpatt således den sårande antitesen mellan de stora och folket blifvit utan historiskt skäl användp. Herr G. har icke ens försökt vederlägga detta tFryxells inkast. tt) Herr Bergfalk har ej heller kunnat förneka, att nden ifrågavarande lgstiftningen skedde för alla sa sarmhällsklasser och ej blott för folket. Såleces har han till en början medgifvit, att Geijers utot tryck är alldeles oriktigt, och att Fr:s inkast der58 I emot äger sin giltighet. ol Men he BR vill ändå framkomma med ett slags