Aftonbladet – 21 juli 1846, sida 2

Denne måste slutligen trösta sig med att i nödfall skulle värmaren vara tillhands. Alsnda kom, åtföljd af nägra damer, som äfven ville deltaga i jagten. Konrad förvånades att se Seraphine också ijagtdrägt och komplimenterade deröfver sin fordnaleksyster. Du bar ju sjelf lärt mig att skjutan, erinrade Sersphine och jag följde dig ju ofta på jagt; hur kan du då förundra dig nu? Ja, då voro vi ännu ju så godt som bara barnp, svarade Konrad, och vi jagade bara i vackert väder. Men i dag, i denna köld... Du måste veta, bästa bror,, sade Alands, natt vår Seraphine vandrar nu på sjelfständighetens väg. Hon är en hel ryttarinna sig till heder och ingen skam. Akta dig bara, att hon icke i deg öfverträffar dig i målskjutning. Flera betjenter serverade nu kall mat och varma drycker. Mina herrar och damer,, ropade öfverjigmästarn vid ett förtröffligt lynne: jag ber er att väl förse er. Vi hafva fyra hela fastetimmar till middagen. Men vill ni verkligen så hårdt bestraffa min fars lilla vänliga nyck, att ni ämnar låta oss hela dagen se er lida utaf kölden, frågade Alanda med hbjertlighet. Jag lofvarp, svarade Gustaf i iika ton, att insvepa mig i den varmaste björabud, så snart ni ser mig frysa Detta Var honom lätt att lofva; ty han bade på sig trikåer fordrade med pelsverk, hvilka skyddade honom bättre för den strängaste köld än en pelsfordrad öfverrock kunnat göra. Friskt till uppbrott ! ljöd öfverjägmästarns befallande stämma. Solen är redan uppe. Jag ber ler mitt herrskap att draga hvar och en sitt ordJningsnummer. Derpå kastade han flera numre rade pappersleppar i sin jagtmössa och presente