Aftonbladet – 18 juli 1846, sida 3

dal och drega sig allt mer tillbaka, i samma mån som klipporna på den motsatta nalkas floden. I November och December befanns floden vara segelbar för skonerten 9 mil och befors stterligare 9 mil med båtar. Derefter var floden osegelbar genom en af de långa, torra fläckar, som man finner i alla australiska floder efter flödet. Till fots begaf sig ett parti ännu några mil uppför floden och funno, att landets utseende och jordmån alltmer förbättrades, samt att floden bibehöll sin storlek, Hettan och någras utmattning tvang dem att återvända, sedan denna flod blifvit undersökt 24 mil från dess mynning. Den fjerde flod som upptäcktes fick namn efter Albert, drottning Victorias gemål, och var minst vigtig i afseende på segelbarhet. Deremot beskrifver kapten Stokes dess omgifningar såsom fruktbare. Från dess stränder sträckte sig en slätt, beväxt med högt, groft gräs, icke afbruten eler begränsad af några höjder, men förskönad af buskar och träd, som beklädde bräddarne af de många rännilar, hvilka, bildande naturliga vattningsdiken, utföllo i floden. På stränderna växte stora gummiträd. Joråmonen var lätt mylla af betydligt djup och utan blandning af sten. Floden utfaller i Carpentariabugten. Fitzmaurice, som löper tillsammans med Victoria, och Fiinders, som utfaller i Carpentariabugten, kallas tvenne floder, hvilka ytterligare upptäcktes, begge af mindre vigt. Den förra undersöktes till er längd af 42 mil. — — ——-—