Aftonbladet – 18 juli 1846, sida 3

begge af mindre vigt. Den förra undersöktes til en längd af 42 mil. Mn EN FOLEFEST I ENGLAND. Den glädje, som spannmålslagarnes upphäfvand väckt bland engelska folket, har på mångfaldig sätt gifvit sig tillkänna. Bland enkla och vackr tillställningar att fira denna stora händelse, hafv: vi i engelska bladet Daily News nyss läst beskrif ningen om en fest, som fabriksarbetarne i ett pa närbelägna städer anställt den 28 Juni, samma dag spannmålsbillen erhöll drottningens sanktion. Vv meddela här nedanföre det hufvudsskligaste af den na beskrifning: Fredagen den 28 Juni voro alla bodar stängde i de trenne städerna Halstead, Boshing och Brain tree, liksom på en helgedag. Ringarne i Braintret tillkännagåfvo tidigt på morgonen med tornklot. korna dagens högtidlighet, utan att dertill vare hvarken uppmanade eller betalte. I alla fenstej och på gatorna visade sig glada och nyfikna menniskor. Omkring kl. 10 såg man hundradetals arbetare från hrr Courtaulds och Taylors silkesspinnerier i Boshing och Braintree strömma tillsamman på mötesplatsen, barn med glada ansigten, och till och med gubbar, som stöddes af andra. Afven flickorna, som användas vid dessa sntäggningar, deltogo i dagens högtidlighet, med den känsla af oberoende och den aktningsvärda stolthet, som så ofta förnekas könet att visa. Under tiden såg man samma skådespel i Halstead. Arbetarne ordnade sig i procession eftar sina särskilda sysselsättningar: timmermän och smeder, sprutslagare och snickare, sorterare, bärare, sidenväfvare för hand eller med machineri, färgare och appreterare, anförarne med sina skärp och andra dekorationer, och emelJanåt såg man sinnrika modeller till en och annan af de machiner, som nyttjas i sidenspinnerierne, fanor med passande inskrifter och motto, såsom t. ex. vHuru skönt och ljufligt är, när bröder kunna sämjasp; Arbetet är vägen till ära; Helsa och välstånd åt våra husbönder, 0. s. v. Det var en vacker anblick, att se de särskilda processionerna följa vägens pittoreska krökningar, alla väl klädda, anständiga i sitt uppförande, glada till utseendet, och synbarligen lifvade af en och samma känsla. Det var skönt att skåda när desse fabriksarbetare, 2 å 3000 till antalet, omgifna af en mängd liktänkande åskådare, helsade sina husbönder med dessa uttryck afaktning och frivillig hyllning som guldet icke kan köpa; när de med blickar icke blott af tacksamhet, utan af förtröstan och tillgifvenhet, vände sig till den äldste kompanionens fru, som egnat all sin verksamhet åt deras undervisning, åt välgörande, och deltagande i deras skickelser. En rymlig plan, midtemot hr Courtaulds hus, blef det gemensamma samlingsstället. I den förnämsta paviljongen var middag från kallt kök anrättad för 4500 fabriksarbetare och deras husbönder jemte deras bekanta, hvilka blifvit inbjudna till festen. I flere mindre tält åts äfven, och efter måltiden höllos tal. Musik spelade sedan upp till dans på flere ställen på fältet, och det hela slöts med fyrverkeri. Kostnaderne för tillställningen bestredos af arbetarnes egna besparingar, och alla arrangementerne voro gjorda af dem sjelfve och föreståndarne vid fabrikerne. Festen var deres egen frivilliga tanka, och gaf ett uttryck af deras känslor för ett hus, som icke blott årligen gifver omkring 50,000 i arbetsförtjenst åt denna ort, utan hvars medlemmar äfven genom sitt uppförande visa, att de kännai sig hafva att göra med förnuftiga medmenniskor, utrustade med samma känslor och lidelser som de, och att vi alla hafva menskligt hjertan. Detta har haft tillföljd, att deras arbetsfolk förstår att värdera de mekaniska uppfinningar, som underlätta arbetet, och att de kännt sympathi för afskaffandet af lagstiftande mak.ens reglering i angelägenheter, hvilka med mera ördel för det allmänna lemnas åt sin naturenliga atveckling. Hela festen karakteriserades af en moralisk ton, af glädje utan oordninz, af tacksamhet itan trälaktigt sinne, af sjelfständighet utan grofret. Her Courtauld och Toyler, jamte andra ledanöter af deras firma, äro väl kända såsom föräktare af spanmålslagarnes upphäfvande och fri andel, samt allt hvad som står i sammanhang med len borgerliga och reliziösa frihetens sak. De afva icke afvaktst de sednaste stora reformerna i le förstnämnde vägarne, utan i många år arbetat tt gifva praktisk verklighet åt dessa idter. De iafva visat hvad som kunde göras under mindre: yckliga omständigheter. Andra kunna nu med nera lätthet gå och göra sammalunda. — Något : fter kl. 40 på aftonen återvände arbetsfolket i rocession till sina hemvist, under musik och vid ackelsken, sedan de uppstämt lifliga hurrarop för abriksegarne. — ——-—