Aftonbladet – 18 juli 1846, sida 2

må kunna derom eller sockenstämmas föremål föTebära okunnighet, eller utestängas från tillfälle att sin rätt dervid bevaka, hafva deputerade föreslagit, att en sådan underrättelse äfven bör i allmänna tidningsrne införas, hvaremot depu:!erade trott någon åtgärd i afseende på anslag härom å kyrkodörrarne icke erfordras. Utbyte af det i nyttjade ordet kyrkoherde emot det af hr kapten Westman föreslagne pastor finna deputerade af behofvet icke påkalladt, enär, utom de: att sistberörde ord är lånadt från ett fremmande språk, redaktionen af skett i hufvudsaklig öfverensstämmelse med kongl. förordningen den 29 Augusti 1843. S 5. För den Händelse, att någon församlings kyrka skulle genom eld förstöras eller genom någon annan tillfällig händelså icke kunna begagnas, hafva deputerade trott det vara i sin ordning stadga, att sockenstämma bör antingen håilas i kyrka eller dertill hörande lämpligt samlingsrum, desto heldre, som någon gång torde inträffa, att kyrkofriden kan blifva störd af öfverläggningar i kommunrala angelägenheter. 6 6. Församlingarnes fastighetsegare hafva af ålder varit sjelfskrine sockenstämmoledamöter. Någon rubbninrg eller inskränkning af detta förbällande, fsstighetsvärdet må vara lägre eller högre, har destomindre kunnat sättas i fråga, som sockenstämmoförordningen den 29 Augusti 4843 för rikets öfriga städer tillerkänner röstrått åt egere af fastighet, huru ringa som helst. Hufvudstadens icke fastighetsegare, ehuru ej genom författningen uttryckligen berättigade, att i sockenstämma deltaga, hafva dock för gemensamma angelägenheter, under seånare tider nemligen, dertili blifvit kallade. Såsom med rättvisa och billighet öfverensstämmande her ock eti sädant delitsgande för framtiden blifvit dem a? församlingarne i deres afgifna utlåtanden enhölligt tillerj kändt; hvilket deputerade alltså äfven i sit förjslag iakttagit. Men här har ett bestämmande ef Census ansetts oundgängligen nödigt. I detta hänseende äro dock församlingarnes yttranden mycket skiljaktiga. Fyra hafva såsom lämpligaste census antagit 2!, rdr bevillning efter bevillningsförordningens 2:dra artikel. — Tre hafva föreslagit 5 rdr beviilning efter 4:a och 2:a artiklarne. — En 10 rår och en 43 rdr bevillning efter 2:a art. I öfverensstärmmelse med 4843 års K. förordning hafva deputerade antogit 2 rdr 24 sk. bevillning efter 2 art. såsom det belopp, hvarunder ingen rösträtt, utom för fastighet, må ega rum. Vid fråga om festighetsegare böra, i förhållande till bevillningsbeloppet, åtnjuta förstärkt rösträtt emot ö:riga sockenstämmoledamöter, hafva deputerade ansett gagneligt inhämta den kännedom, som möjligen kunde åstadkommas, angående de röstbeirättigades antal af hvardera kiassen. Deputerade, ålunda för ärendets fullständigare bedömande, irt från stadens kronouppbördsverk åtskilliga statistiska upplysningar, få härhos vördsamt öfyerlemna de tabeller, som med anledning häraf bilifvit efter 1845 års möntalsoch taxeringslängder uppgjorda och deputerade meddelade. Enligt dessa tabeller utgöra fastighetsegarne ett antal af 3,394; hvaremot sådane handlande, handtverkare m. fl. rörelseidkare, samt embetsoch tjenstemän, som i bevillning efter 2:a art. betala minst 2, rdr sammanräknadt uppgå till 6544. Men bekant är att fastigheterna i staden, med få undantag tillhöra antingen embetsoch tjenstemän, eller dem, som idka borgerlig rörelse; och från sistnämnde summa bör således frånräknas 3000 eller måhända något deröfver, hvarigenom festighetsegarnes och icke fastighetsegarnes antal visar sig ungefärligen lika. Vid sådant förhållande, och då fastighetsegarnes rösträtt alltid ökes i mån sf den bevillning de derjemte erlägga för embete eller borgerlig rörelse, hafva deputerade icke ansett betänkligt tillstyrka, att fastighetsegares och öfrige sockenstämmoledamöters rösträtt må beräknas efter lika grund, i förhållande till hela den bevillning, som de efter bevillningsförordningens 9:dra art. till staten erlägga. Afven I fråga om rösträttens gradering efter olika bevillningsbelopp hafva församlingarne yttrat skiljaktiga äsigter. Trenne tilligga 2 V, rår bevillning V, röst, 5 rdr !, röst, 7 !V, rdr , röst, 10 rår 4 hel röst, 20 rdr 9 röster 0. s. v., samt bestämma ett maximum af 20 röster, hvilka skulle tillkomma dem, som i bevitlning erlägga 300 rår eller deröfver. Tvenne hafva uttänjt röstberäkningsskalan från 2!, rårs bevillning, som skulle gifva en röst, tili 2000 rår, som, enligt den ena församlingers mening, borde gifva 30, men enligt den andras blott 20 röster. En börjar skalan med , till och meå 40 rårs bevilining, som skulle tiga till en röst, och slutar den med 850 rdr, gifvande 20 röster. En annan tillerkänner 5 rdrs bevillning !V, röst och beräknar sedermera en hel röst för hvarje 40 rårg bevillning, utan inskränkning af någon meaximibestämmelse. Och slutligen har en församling hållit före, att fastighetsegare böra rösta säsom vid prestval, och de öfriga, som i bevilining betala minst 45 rdr, böra alla ega en röst. Då deputerade, såsom deres försleg utvisar, med bestämmande af 20 röster som maximum, tillerkännt de röstberättigade i allmänhet en hel röst för hvarje tiotal af bevillningsriksdaler, tro deputerade sig hafva beträdt en billig medelväg mellan ytterligheterna i församlingarnes utlåtanden, och tillika valt en beräkningsmethod, som il tillämpningen erbjuder den största enkelhet, vid röstlängdernas ärliga uppgörande ivgalunda likgilis. Genom den arithmetiska proportionens bibehållande äfven för bevillning öfver 400 till och ned 200 rår, hvarvid röstförhöjningen slutar, kan någon oskälig öfvervigt icke anses tillkomma del örmögnare, helst numerären af dem, som erligga ådan bevillning hir i hufvudstaden, enligt tabelerna föga öfverstiger 2 procent af de röstegandes rela antal. Vid betraktande tillika deraf, att deyuterade dels i olikhet med åtskilliga församlingar, illerkänt rösträtt åt egare af fastighet till buru ågt värde somhelst, samt nedsatt census för icke astighetsegare till 2!, rårs bevillning, dels ock, nom första tiotalet af bevillningsriksdaler, låtit la röstberättigade tillfalla en hel röst, torde det nkast skäligen icke heller böra möta, att den lägst ragkattada marcane vrättioheter blifvit förbisedda.