Aftonbladet – 14 juli 1846, sida 2

nöje den gyllne leksakeo, och allvarsamt presenterade öfverjigmästarn den öppna dosan för sin dotter. ,Jag ser mitt barn, att ditt spel står illa; tag dig här htet bjertstyrkande., Med stolthet höjde Alanda sitt hufvud, och mönstrande svensken med genombörrande blickar, tycktes hon liksom fråga om hans mening var att göra narr af henne: Ännu hade ingen man vågat det. Mans ögon sågo så uppriktiga ut: blott märkligt för henne lade han banden liksom med en bedjande försäkran på sitt hjerta. Allas ögon voro rigtade på henne: hon fssade. Och hennes far — kunde han taga del i ett så taktlöst skämt? — omöjligt. Hon visste att minsta tvifvel på hans finkänslighet skulle såra honom. Rysande doppade hon fingerspetsarne i dosan, och stack det afskyvärda, svarta pulvret i sin lilla sammandragna purpurmun. En ljuf aromatisk smak, förenande alla Indiens vällukter spridde sig öfver: hennestunga, skönare än de Ypperligaste korfiturer. Hastigt sansad ropade hon: Den svarta kungen från F 2 till G 4. Den hvita hästen från G 3 till F 3; Schack! sade Gustaf, Hvarför flyttade du icke på E 3? frågade Seraphine halfhögt. Derföre att den fiendtliga löparen på F4 hade gjort mig straxt matt. Du ser, att spelet beror just på dessa sista dragen: kungen från G 4 till H4. --Hvita bonden: på G 3 till G 2. Scback och mätt! åt svarta kungen på H41 slöt Gustaf såsom segervinnärs.