Aftonbladet – 7 juli 1846, sida 2

REVY AF TIDNINGARNA. I anledning af en nyligen utkommen sednare brochyr af grefve Thorsten Rudenschöld ora Ståndscirkulationens verkställighet, innehåller Dagbladet för i går några förträffliga betraktelser, hvaraf vi här låna ett utdrag. Hvad är stindscirkulationen, enligt författarens åsigt? — I det hela ett andligt och verldsligt, borgerligt och politiskt brödraskap, som har sin grund i sederna och som förutsätter en rent religiös och en högre politisk bildning. Författaren vill nemligen att alla yrken i samhället skola efter fallenhet och förmögenhetsvilkor, utan afseende på börd eller härkomst, idkas och erbålla arbetare och verkmästare från alla klasser utan undantag. En högbördad skall af fritt val få bli låg och ingå bland tjenarnes antal, t. ex., och den fattige efter sina anlag välja en bana, som leder till utmärkelse och ära. Den rätta vägen till det åsyftade målet är derföre den, som ailt mera närmar menskligheten till dess bestimmelse, och dit komma vi icke utan jånga förutgående strider; men icke desto mindre förtjena författarens välmening och menniskokärlek allt bebjertande, och boken skall troligen föranleda ett allvarligare begrundande af saken. Men skall en ståndscirkulation ega rum i verkligheten, så måste sjelfva samhället återgå till den naturliga och förnuftsnödvändiga fördelningen af arbetet, som nu är bestämdt cch klassificeradt efter konstgjörda begrepp, som mer eller mindre blifvit petrificerade till fördomar. Så länge vi ha en adel med sina anor och inbillade företräden; så länge skråinrättningar finnas med sina snart sagdt ogenomträngliga skal af oseder och råhet; så länge den tjenande klassen mer eller mindre närmar sig till ett ännu icke fullt frigifvet slafveri, med brännmärket af lösdrifveri ör hvar och en, som icke har sin utkomst eller arbete fullt opp; så länge är all genomgripande ståndseirkulation icke tänkbar. Den måste hvila på rent patriarkalisk grund, och i våra moderna samhällen kan man endast tänka sig patriarkalismen såsom ett rättsförhållande emellan bröder under en faderlig regering, som vårdar sig med lika kärlek om alla och bereder torparens son, i mån af bans krafter och bebof, samma trefnad och glädje, som åt ättlingen af landets mest lysande och rikast begåfvade familj. Det fiones väl rättsenligt och egentligen blott trenne klasser af medborgare i ett bildadt samund, nemligen: jordbrukare och de som i första hand genom sitt arbete söka erhålla och vinna naturprodukter; sedan komma i andra rummet de som förädla dem oegh underlätta deras utbyte, eller bandtverkare, industriidkare och handlande; och till tredje klassen höra de som förrätta det andliga arbetet, till hvilka vi räkna styrelsens tjenare i hela dess mångfald, och dem som sysselsätta sig med studier, som höra till förståndets upplysning och hjertats föridling, oeh således i mer eller mindre rån egna sig åt lärarekallet i samhället. Att de sköna konsternas idkare hörå hit, behöfver ej sägas: till menniskans bestämmelse hörer kunskapen om all sanning och insigten i allt det po— RR ER En ne nn