Aftonbladet – 7 juli 1846, sida 2

om en lag, som icke förbinder någon mot sil vilja till efterlefnad, enär man, äfven såsom Je damot af societe:en, efter behag kan ranger: om si:t arbetssätt; men en liten omständighe har inträffat, som föranleder ännu några ord Uti Dagligt Allehsnda funno vi neml. i går el artikel, hvaraf det ser ut som om dess utgifvar blifvit litet grand uppskrämdaf den liberala korus som de prohibitiva publicisterne här gjort, oci derföre lagt benen på ryggen och rymt fältet Med andra ord vill detta säga, att Allehanda går förklarade sig finna ej allenast att stad gan har flera brister, utan äfven att den p ett oformligt sätt tillkommit; att Allehan das utgifvare varit frånvarande vid den slut liga granskningen cch justeringen, samt sedar saknat tillfälle att afgifva sin reservation, oc! af nödtvång, för att ej skada sina arbetare, teck nat sitt namn. Hvad detta allt egentligen vil säga, kunne vi omöjligen förstå. Först oc främst måste vi väl antaga såsom gifvet, hvar Allehanda säger, att dess utgifvare ej varit till städes vid den slutliga pröfoingen eller juste ringen; men åtminstone tyckte den som skri? ver detta, sig vid ett af dessa tillfällen i socie teten se en man, som till det yttre på ett hå: när liknade br Dalman och föreställde han: person, och hvilken då deltog i diskussioner och antagandet, utan att såsom skäl anföra nå got nödtvång. Om nu imedlertid nödtvånge skett för arbetarnes skull,, så torde äfven dett: skäl i sin mån utgöra ett bevis, att det slag must, som Minerva vill suga ur den nya ord ningsstadgan, icke derur liter sig bemta.