Aftonbladet – 3 juli 1846, sida 2

bara för hufvudstaden sedan ångfarten började, är det af en skeppsdocka. Grossbandelssocieteten har nyligen härom ingifvit en skrift till ar öfverståthållaren, upptagande ett förslag af ur Ööfverstelöjtnanten Erikson, och hvilket är så intressant, att vi anse det förtjena införas in exterso. s j Till Kongl. Öfverståthållare-embetet ! Uti en till Kongl. öfverståthållareembet den 12 December 41845 ingifven skrift, hvaröfver Kongl. öfverståthållareembetet, genom remiss d. 13 samma månad och år, behagat infordra härvarande grosshandelssocietets och skeppsrederiers utlåtande, har chefen för Kongl. förvaltningen af sjöärenderna, hr kontreamiralen, kommendören af Kongl. Maj:ts Svärdsorden, riddaren af Kongl. Preussiska orden för militäriska förtjenster, Johan Henrik Kreuger, fästat uppmärksamhet derpå, att då Sverige eger för det närvarande redan öfver 60 stycken, enskilta bolag tillhöriga ångfaityg, af hvilka nära 50 tillhöra eller besöka årligen Stockholm, då sexton ibland dem, med en sammanräknad drifkraft af 1050 hästar, äro af så svära dimensioner, att de icke kunna inkomma uti de vid Götha kanal befintliga reparationsdockor; då en del ångfartyg redan börja att blifva så gamla, att några af dem erfordra en skyndsam reparation, samt enär de ej kunna kölhalas, och deras halande på land för reparations undergående med ganska många svårigheter förenas, oberäknad faran att dervid i betydlig mån skada fartygets och machineriets förbindningar, finnes nödvändighet bafva inträdt attsnart vara omtänkt på inrättandet, i grannskapet af Stockholm, af en reparationsdocka, hvaruti så väl ångfartygs som andra fartygs skador lätt och hastigt kupna afbjelpas, så framt icke många menniskolif samt dyrbara laster skola blottställas, derigenom, att synnerligen ängfartygens egare, i saknad af tjenliga ställen, der de kunna få sina fartygs bottnar undersökta och reparerade, låta dem fortfara med sina bestämda reseturer så länge, till dess de sjunka. Vidare erinras uti nämnde skrift, huruledes det hos de större sjönationerna antagna sättet att bygga så väl seglande, som ångfartyg af jern, (hvarmed början äfven i Sverige egt rum), synes, efter all sannolikhet, blifva allt mera allmänt begsgnadt, hvilket synnerligen vore att förmoda i vårt land, som är försedt med till ändamålet särdeles användbart jern, men deremot nästan saknar tillgång på till svårare skeppsbyggnader erforderligt ekvirke; i sammanhang med hvilken erinran, framställes, alt jernfartyg, som förena mänga fördelar framför dem af träd, likväl äro blottställda att blifva fulla med mask och sjögräs, samt att upprostas, så framt de ej, åtminstone en gång om året, då de besöka mer salta haf, blifva öfversmorda med en dertill numera uppfunnen, särdeles passande smörja, samt att, för verkställighet af sådan smörjning på de större jernfartygen, de der icke med lätthet kunna upphalas på land, reparationsdockor äro nästan oundvikliga; äfvensom hr kontreamiralen Kreuger antydt behofvet af en reparationsdocka, i grannskapet af Stockholm, i militäriskt hänseende. Efter att hafva framställt nödvändigheten och behofvet af en reparationsdocka, i grannskapet af Stockholm, har hr amiralen Kreuger öfvergått till utredning deraf, hvilketdera slaget af dockor må vara värdt företräde, antingen en i land ingräfd, eller sprängd och murad docka af sten, eller en af träd byggd flytande, i hvilket afseende omdömet utfallit till fördel för den förra, med förklarande, att den sednare må vara att anse såsom endast ett nödfallsmedel, der lokala förhållanden hindra anläggandet af den förra, helstträddockan är snar förgängelse underkastad, i förhållande dertill, mycket kostsam och påkallande dryga afgifter för begagnandet; och sedan upplysning lemnats om de särskilda lokaler i närheten af Stockholm, der tillförene fråga varit om skeppsdockas anläggning, har hr amiralen Kreuger föreslagit en reparationsdockas anläggning af sten alternativt vid Castellholmen eller vid Biskopsudden å Kongl. Djurgården, uppgjort approximativa kostnadsberäkningar för det ena eller andra förslaget, samt slutligen hemställt, att staten af handelsoch sjöfartsfonden må bekosta alla medlen till den ifrågavarande dockebyggnadens anläggning: att arbetet må verkställas under ledning af styrelsen för allmänna vägoch vattenbyggnader: att nämnde skeppsdocka, efter att vara färdig, må öfverlemnas till Stockholms grosshandelssocietet, med skyldighet för societeten, att ansvara för dockans främtida underhåll, och att tillåta hvarje af reparation i behofvarande fartyg att i dockan inkomma, reparera samt uthala, emot någon af Kongl. Maj:t stadgad, till grosshandelssocieteten ingående afgift för dockning och uttagning utur dockan, likväl med det undantag, att enär staten bekostat anläggningen, hvarje af statens fartyg, som af dockning vore i behof, må företrädesvis och utan dockningsafgift få i dockan inhala och derifrån uttagas; samt att alla begagnade materialier och dagsverken under reparationen i docken skulle deremot ersättas af reparenten, vare sig staten eller den enskilde. Efter af handlingarne i denna fråga erhållen del, hafva grosshandelssocieteten och skeppsrederiernas deputerade, uti skrifvelse den 28 December 4845, RR Orr KR KR Tr