Aftonbladet – 3 juli 1846, sida 2

lla. — Tag bit min vörjal!... Tror du att den r för tung för min arm? Han steg upp och gick med vacklande steg, inderstödd af läkaren, som log. Don Pedro äckte honom värjan och han mottog den. Men stället att svänga vapnet, stödde han sig dervå, liksom på en käpp. Denna mattighet var honom en förkrossande ipptäckt. — Begriper du väl detta, Enrico? sade han, det han lade ena handen på grefvens axel, Mina ben vackla och min kropp sammanfaller. Likagodt! Jag bar dock krafter nog för att dö stående, som soldat, i spetsen för min armå... midt i breschen och i fiendens åsyn. Min sista pust skall bli ett härskri, olycksbådande för mohre:na. Under bjelmen skola de icke se mitt ansigte, som bleknat af plågorna, aldrig af fruktan. — Under min dödskamp vill jag låta blåsa till storms. Man skall, omså måste vara, släpa mig till striden ... men mitt lik skall vinna seger. Han nedsjörk åter på sin säng, utmattad och utan rörelse. — Hjelp! ropade grefven. Hjelp! — Han såg på läkaren, som stod orörlig. — Hvad? — yltrade han — er konung dör och er mun är stum? Ni står orörlig ... ni söker icke att medelst hemligheten af er konst återkalla honom till lifvet! Grefven gret. Don Pedro var lugn. (Forts. följer.) — ErT GIGANTISKT SVIN. En engelsk tidning omtalar, alt på den berömde Smithfield-kreatursmarknaden i London uppvisades ett svinkreatur af dimensioner, som man aldrig förr hört omtalas. Det vägde 140 stone (4 stone svarar i det närmaste mot 14 skålpund) och således mer än en vanlig, fet oxe. Svinkreaturet var blott 2V. år gammalt och uppfödt af en arrendator vid namn Parisb, från Nasing i Hertfordshire. BB.