Aftonbladet – 1 juli 1846, sida 2

i detta slott, spioner, som utlura våra blickar och våra ord, ty de veta på förhand alla rådets tillämnade åtgärder och tillintetgöra dem med infernalisk skicklighet. Men jag vill kringspänna dem med ett nät, hvari de slutligen skola fångas. — Dina misstankar stiga högt, Meneses, sade Alonzo, då du tror att i sjelfva detta slott. ... — Framtiden skall utvisa om jag bedrar mig ers majestät. — Det är bra; du kan gå din väg nu, om du ej har något annat klagomål att anföra. — Jag har tre till; men de angå icke Månspökena. — Nå väl; du kan med hög röst säga allt i Leonoras närvaro. Jag har ofta, i svåra omständigheter, anlitat hennes råd. — Jag lyder, ers majestät. — Och Don Diego vexlade dervid med den hersklystna Leona de Gusman en blick af hemligt förstånd, full af en hemsk och ondskefull glädje. — Det första klagomålet, började ban, är framfördt af Rico-home Osorio, som begär upprättelse för en blodig förolämpning. Hen har upplyfiat sin sombrero för den msn, hvilken han anklagar inför ers majestäts tribunal, sägande: Jag kysser edra händer. Den andre upplyfte icke sin sombrero och svarade icke. — Och Osorio hämnades icke på ögonblicket, såsom bruket ger honom rättighet till? — — ÖOsorio är tapper och hämnades dock icke, ehuru hans hand vidrörde värjfästet. Han hännades icke, derföre att den brottslige var Iofanten Don Pedro. — Don Pedro! Den högmodige! stammade konungen med djup smärta. Derefter återtog han med lugnare röst: fortfar! — Det andra klagomålet är af den helige munken Dominicus, som har fattat i betslet på en häst, hvarpå en ung man red, hvilken var