Aftonbladet – 1 juli 1846, sida 2

) Se Svenska Riksdagens Ombildning eller Representationsfrågan, (inryckt i Almqvistska monografien) Kap. VII, mot slutet. —2?2r5nwmmsove LITTERATUR. rinsk Anthologi, eller samling af valda Skaldestycken af Finska författare från äldre till nyare tider, jemte korta karakteristiker och biografiska notiser; utgifven af R. Tengström; med porträtter; 4:a delen: öfvers. af Finska Folksånger; Helsingfors, 4345, på A. C. Öhmans förlag, 260 sidd. 8:0: Hvarje gång bokhandeln lemnar oss något. iytt alster af finsk litteratur, emottaga vi det ned tvåfaldig känsla. Det är på en gång smärta och glädje: och det är mången gång oafgjordt aom oss, hvilkendera må besitta öfvervigten. 3lädjen att se vårt språk fortlefva i det östra syskonlandet, eller rättare sagdi vara det egentigen enda, hvarpå den finska nationaliteten selan århundraden uttalat sig, kan icke undvika att kännas stor, oaktadt den tanken ovilkorlisen medföljer, att alla de s. k. Finnar; hvilka sålunda fortplantat svenskan i Finland; och ursprungligen varit från Sverige, hvadan de också innu med skäl kunna sägas vara af Svenska slägter, dock numera ej tillhöra sitt fordna och, från nationalitetens sida sedt, rätta fådernesiand.Såsom ersättning hafva de omfattat sitt nya lands fornhistoria, mythologi och poesi, såsomsin. Hvad den sista, eller poesien, vidkommer, är detta till en stor del också fullkomligen befogadt, så tillvida nemligen, som denna s. k. Finska skaldekonst utöfvats på svenska och af personer, hvilka till ursprunget varit och äro Svenskar, ehuru boende i ett annat land. Ville man betrakta saken skarpt logiskt, så kunde till nationell Finsk poesi intet annat räknas, än de på fioska språket författade fornsånger, hvilka ännu fortlefva eller blifvit samlade (t. ex. den under namn af Kalevala befintliga serien af runor, Kanteleiar o. s. v.), samt allt hvad ännu kan diktas på detta språk af Kareler, Savolaker, Jemer (Tavaster), Kajaner o. s. v. Det öfriga borde med rätta heta Svensk poesi i Finland. .Imedlertid är det ögonskenligt, att den nyaste estetiska skolan i Finland alldeles icke vill hafva saken betraktad på detta sätt. Med fiask nationalpoesi förstår den tydligen ett duplikat, d. ä. 4:o alla poemer, författade af den i Finland bosatta Svenska befolkningen och skrifna på svenska; 2:o alla runor eller skaldestycken af i synnerhet den gamla Suomibefolkningen, men äfven af yngre, på Finska sjungande eller skrifvande skalder. Man ser följaktligen, att denna mening icke utgår ifrån det Nationella eller Folkbeskaffenhetep, utan ifrån det Geografiska. Vi hafva ingenting deremot, blott man förstår saken. Intressant är det nu, att i Sverige göras bekant med ett urval af den finskt-s7enska skaldekonsten, och br Tengströms Anthbologi synes härtill skicka sig ganska väl. Verket är ämnadt att utgöra tre hufvuddelar. Den första upptager ett urval från folkpoesiens område, hvilket dock allt meddelas i svensk öfversättning; den andra skaldestycken af finskt-svenska författare, under perioden af Finlands förening med Sverige; den tredje af ännu lefvande skalder. Utgifvaren förklarar, att, hvad valet beträffar, det mera har skett af ett poetiskt, än af ett lilterär-historiskt intresse. Han har hellre önskat framställa skaldestycken af värde för alla tider, än ban ,varit ledd af begäret, att genom ett i möjligaste måtto fullständigt upptagande af prof från alla de diktarter, hvarje skald odlat, till punkt och pricka söka bestämma omfånget och vidden af dennes skaldeanlag). De öfversättningar af finska folksånger, som innehållas i denna första del, äro, enligt utg:s förmälande, till det mesta tagna ur förut tryckta källor, hvaribland, utom en mängd tidningsblad, nämnas Castrens öfversättning af Kalevala, Suomi, Fosterländskt Album och Joukahainen. De öfriga äro gjorda af prof. Lille och mag. Kellgren. Anthalogien begynner med Fornepiska Sånger. Bland dessa äro de fyra första hemtade ur Kalevala; och rekommendera vi såsom prof på den eljest i denna poesi ej ofta förekommande muntrare tonarten: Lemminrkäinens äfventyr, då han flyr, efter att hafva våldgästat i Pohjolas. De tvenne sista styckena: Jungfruns hbortröfvandenr och ,Klaus FKurek och liten Elina