Aftonbladet – 1 juli 1846, sida 2

halffull. Den helige Dominicus förebrådde ynglingea hans dårskaper och ungdomsutsväfningar, men denne slog gubben i ansigtet med sitt svärdfåste, så att den olycklige munken blef liggande på stengatan utsträckt, nästan död. — Och folket arresterade icke den gudlöse? .. Dock fullfölj! Brottet är oerhördt och det är inför ecklesiastiktribunalet som denne unge toks grofhet bör dömmas. Sig mig endast hans namn. — Folket skingrades vid hans åsyn. Ecklesiastiktribunalet skall lemna ers majestät rättighet att dömma eller frigifva den brottslige, ty han är — infanten don Pedro. — Ater han! Det olyckliga barnet! — O, hvilket testamente jag lemnar mitt folk! — Kanske, sade Earico de Transtamaras mor, kanske att man öfverdrifver don Pedros förseelser. Han är icke älskad. — Leonora, du är god och ädelmodig mot honom, då han deremot hotar dig och gerna skulle vilja söla sina händer i din sons blod, i blodet af sin broder, Enrico! — Ack, hvarföre äro icke dina barn mina lagliga arfvingar? — Det tredje klagomålet, fort!or den obeveklige Diego .... — Nog! nog! ropade Alonzo, hämnaren, med hufvud smärta. Det är alltid namnet don Pedro som kommer till slutet af alla dessa förfärliga suppliker. Ar det icke så? Ofverdomaren bugade sig. — O! ropade konungen, i det han fattade Leonora de Gusmans hand. Om jag skall dö vid Gibraltar, så må det bli Enrico af Transtamara som efterträder mig! Det är min önskan. (Forts. följer.) EL o— LL ord — I Birmingham har under sista veckan hettan varit så stark, att de största jernfabriker stält stilla, emedan folket icke varit i stånd att arbeta.