Aftonbladet – 17 juni 1846, sida 3

värdiga, ehuru visserligen icke just angenäma upplysningar, att de bögligen förtjena publikens uppmärsambet, när man betraktar, att fråga är om en sak af i ordets egentliga bemärkelse så kringgripande natur som en stor mängd menskliga varelsers lif och helsa. ,Då jag i min årsberättelse om Allmänna Barrhuset för 1843 pag. 46 uttalat följande åsigt: Det är med samhällets ordning och trygghet oförenligt, att; något ;hittebarnhus får utöfva sin verksamhet utan offentlig kontroll; derföre böra ej blott statsmakterna, utan ock den allmänna opinionen inom samhället med största uppmärksamhet följa inrättningen och öfvertyga sig öm dess behof, företräden, brister och verksamhetn, så kan jag ej annat, än med serdeles tillfredsställelse hafva erfarit, att de beskyllningar mot min verksamhet, som läkare vid barnhuset, hvilka i form sf rykten under någon tid varit satta i omlopp, nu änteligen genom flera tidningar blifvit allmänt bekantgjorda, och så vidt jag kunnat döma äfven med allmänt interesse emottagna. Om detta förhållande innebär en borgen, att den allmänna opinionen, åtminstone inom Stockholm, äfven bädanefier vill fortfara att fästa granskande blickar på en inrättning, som den hittills tyckes till stor del hafva förbisett, så beredes derigenom det kraftigaste stöd åt en af mina käraste önskningar, åt en förbättrad organisation af barnhuset, en ändamålsenlig helsooch sjukvård der. Utgångspunkten för alla hittebarnshus, frågan om och i hvad grad de värnlösa barnen skola åtnjuta menskliga och medborgerliga rättigheter, är nemligen en fråga, som helt och hållet beror af den allmänna opinionens ståndpunkt i det fria samhället. Ju mer Stockbolms allm. barnhus i sina inre och yttre förhållanden varit och är för allmänheten okändt eller likgiltigt, desto lättare måste inträffa, att man vid första ögonkasten på detsamma kan stöta på oväntade, ja till och med fasaväckande upptäckter. Så är äfven nu fallet i afseende på den veneriska smittans spridning från och till barnen. Detta bedröfliga förbållande är en olägenhet, som i alla tider och på alla ställen varit och är från hittebarnbus oskiljaktig, som väl genom klok omtanka kan minskas, men aldrig fullkomiigt förebyggas. Så länge barn emottagas utan ringaste upplysning öfver deras härkomst, samt snart derefter åter kunna; och för barnbhusets bestånd måste kunna, af fostermödrar uttagas, så framt barnen ej äro med veterligy vådelig smittosam sjukdom behäftade,, så länge systemet ej kan åt läkaren medgifva någon rätt att vägra utlemnandet af det barn, som ej är med synlig eller veterlig sjukdom bebäftadt, så kan aldrig förekommas, att den inneboende dolda veneriska smitta, som vid barnets besigtning och utlemnande hvarken är veterlig eller synlig, sedan kan utbryta och vålla olycka. Deremot vore det ett oförlåtligt fel, om något barn med synlig venerisk smitta utlemnades, och sådant fel är ännu här hvarken bevisadt eller begånget. Då imediertid jag blifvit stämplad såsom telaktig, så har jag inga anspråk, att allmänheten skall sätta tro till ofvanstående uppgifter blott på mina ord, eller af dem tillfredsställas. Jag får således äran meddela, att jag bar all anledning hoppas, att Konungens justitiekansler och Dess sundhetskollegium komma att genom undersökning uppfylla allmänhetens anspråk på säker upplysning. För frågans vetenskapliga utredning är jag sedan ett halft års tid sysselsatt med insamlande af materialier, och ämnar vid svenska läkaresällskapets nästa sammanträde, efter andra länders bruk, anbålla om nedsättandet af en vetenskaplig kommite. i ämnet. Innan resultajen af dessa undersökningar kunna blifva allmänheten meddelade, utbeder jag mig få fästa de interesserades, uppmärksamhet på de upplysningar, hvilka öfver barnbuset innebållas uti de årsberätte!ser, som jag för åren 4842 och 1843 utgifvit, och för åren 1844 och 1845 har under tryckning, för att snart utgifvas. För att imed ertid. sprida litet ljus öfver de offi ciella handlingar, som blifvit framlagde, utbeder jag mig offentlighet för följande 2 äfven officiella handlingar. Den första är, bland minga officiella klagomål öfver venerisk smittas spridning från barnbuset i förra tider, vald derföre, alt uti den talar en hädangången aktad man ett språk, som för den nu återväckta frågan är opartiskt. Utdrag af protokollet, hället hos Allmänna Barnbusdirektionen i Stockholm, Lördagen d. 9 April 1831. : S 9. S. D. Uti skrifvelse af d. 15:de nästlidne Mars anmälta Kanuncanec Refallningochafvanda ;