Aftonbladet – 17 juni 1846, sida 3

—— Kors hvad: man betraktar er ifrån logen midt. emot; sade dansösen, känner ni dem? — Nej; sade Sterny, mot-sin vilja rodnande söfser sin dsatming. 07 a — Hvarföre drar ni er då tillbaka? det ser ut som ni vore rädd. — Ingen svartsjuka, sade Sterny, ni får mig ändå icke att tro. derpå. — Men i den händelse man inte känner er, finnes ju ingen anledning till svartsjuka. Sterny lutade sig fram ur logen och såg Lise afbörande tvenne unga herrar, som tycktes tala om honom. Hastigt lyftade Lise upp hufvudet, och en obeskriflig fasa stod målad i hennes anletsdrag, likasom någon hade sagt henne: Se der är bödeln., Leonce drog sig tillbaka, utan att våga helsa på henne, af fruktan att utsätta henne för mätressens förolämpande ögonkast; men han ville gå ut. — Om ni lemnar min loge, så gör jag larm: ni känner qvinnan midt emot. Sterny gissade hvad som tilldrog sig på ett litet afstånd ifrån honom. i — I hvilkens sällskap är mamsell V...? frågade en af de unga herrarne. — Hon är med sin älskare, markis de Sterny. — Huru länge har han varit den lycklige? — Sedan åtta dagar ungefär. Oaktadt Sterny icke hört ett enda ord af hvad som nu sades, läste ban innehållet uti den blick Lise kastade på honom. Han ville skynda till henne, men qvarbölls uti vanhedrande bojor. L:kväl gjorde tan mine af att vilja gå ut.