Aftonbladet – 17 juni 1846, sida 3

———XssvveemsRE EE — Om ni visar er uti denna qvinnas loge, sade hans mätress, så örfilar jag upp henne midt för er näsa. Derpå sade hon med föraktlig ton: det är.säkert grisetten från Saint Germain. .. Sterny hade i detta ögonblick haft lust att mörda mätressen, — men han måste kufva sin vrede. Han måste ledsaga sin lejoninna derifrån, men hemkommen till henne, lät han sin vrede atbryta och sönderslog allt — speglar, möbler, porslin — för att, då han icke kunde slå henne, åtminstone göra all möjlig skada genom att förstöra hvad han förut gifvit benne. Ursinnig återkom Leonce hem. Dagen derpå sökte han herr Laloine, men erhöll det svaret, att han med hela sin familj var på landet. — Jag är en narr, sade Sterny, det har säkert vankats en bjertklappningsscen, och sedan har den sköna begifvit sig ut att spatsera, under det att jag... jag känner i sanning icke mera igen mig ...-. Derpå tänkte han, att han gjort nog för att kunna glömma denna obetydliga flicka, för hvilken ban dåraktigt blottstöllt sin heder. Fjorton dagar derefter bade ban, med tillbjelp af de befängdaste galenskaper, såsom en kappridning, hvarvid han skadade sig, (hvilket äfventyr omtalades uti tidningarna), ett vad på tusen louisdorer, som ban förlorade, och en mängd orgier, i sällskap med utsväfvande flickor, ändteligen kommit derhön, att han icke mera tänkte på Lise, ehuru hennes milda, hvita skepnad likväl stundom sväfvade för hans tankar, men