Aftonbladet – 17 juni 1846, sida 2

den redan förut yttrade förmodan, att kervetten Carlskrona serskildt varit för strängt tacklad, kan vara grundad. ATTARPSKA FÖRGIFTNINGSMÅLET. (Slut fr. Måndagsb.) Sedan Sofi Ekvall åter iprkommit, framträder hustru Leijon, som i dag vittnat, och tillägger att Sofi, under sitt vistande å lasarettet, en gång sagt till vittnet: om jag erkänner och mamma blir häktad, så finns ej något vittne på mamma, om mamma ej vil! bekänna. Ordf. Hvarföre sade Sofi så? — Sofi. E. Det finns icke något vittne. Mamma och jag ha ej samtalat med någon om mordet. Ordf. Trodde Sofi, att mamma ej skulle bekänna? — Sofi EF. Mamma vill ju ej bekänna. Ordf. Talace mamma med Sofi om Msja Stina Forssberg och pappa sedan de blifvit sjuka? — Sofi E. Nej. Ordf. Icke någon gång? — Sofi E. Jo, då vi tyckte oss höra pappas rop. Ordf. Hvar? — Sofi E. I rummet utanför. Ordf. Hvad yttrades då emelian mamma och Sofi? Sofi E. Vi talade om pappas rysliga plågor. Ordf. Sedan han och Möja Stina Forssberg dött, telade ni då med hvarandra? — Sofi E. Ja. Ordf. Hvad sade ni? — Sofi E. Vi sade, att vi fruktade att bli röjda. Ordf. Vid hvad tillfälle skedde det? — Sofi E. Om qväilen? Ordf. Talade ni ej om något annat? — Sofi E. Vi kommo öfverens att skylla på Hedda. Ordf. Hvarföre? — Sofi E. Hon var så ledsen om qvällen och läste in.sig i mjölkkammaren. Ordf. Hvarföre var Hedda ledsen? — Sofi E. Det vet jag icke. Ordf. (till Hedda). Hvarföre var du l2dsen? — Hedda T. Derföre att doktorn sagt, att de skyllade på mig. Ordf. (till Sofi). Kände ej mamma och Sofi någon sorg öfver pappas död och talade derom med hvarandra? — Sofi E Nej. Ordf. Huru skedde uppgörelsen emellan mamma och Sofi, att Hedda skulle hafva begått morden? — Sofi E. Att Hedda gifvit Maja Stina, så att pappa fått med. Ordf. Hvarföre skedde denna öfverenskommelse? — Sofi E. Vi trodde att Hedda var i grossess, och att Maja Stinavisste om det. Ordf. Berätta hvad som föreföll då Sofi skickades till doktor Nordstedt! — Sofi E. Pappa ville det, han trodde att han bade koleran. Ordf. Hvad sade mamma i aseende på resan efter doktorn? — Sofi E. Mamma sade också, att jsg skulle resa. Pappa ville det bestämdt. Ordf. Samtaiade Sofi före afresan med sin mor om hvad som skett? — Sofi E. Nej; resan kom så hastigt på. Ordf. Når Sofi kom tilibaka från doktor Noråstedt, talades ni då vid? — Sofi E. Nej. Ordf. Det var besynnerligt, att ni ej hade något att säga hvarandra om mjölkkuren, som doktor Nordstedt föreskrifvit såsom motgift; tänkte ej Sofi något på att pappa kunde komma sig? — Sofi E. Vi fingo honom ej ati dricka mjölk. . Ordf. Ville ni, att han skulle dricka mjölk? — Sofi E. (med tårar). Nej, det ville vi ej. Ordf. Fick han veta att ban skulle dricka mjölk ? — Sofi E. Ja. Ordf. På hvad sätt? — Sofi E. Hon frågade efter en lapp, som doktorn skrifvit. Ordf. Fick ban läsa lappen? — Sofi E. Ja. Ordf. Hvad sade psppa efter läsningen? — Sofi E. Peppa sade: doktorn tror att jag fått förgift, eftersom han ordinerat mjölk. Ordf. Yttrade ej mamma, att hon ej ville att han skulle dricka mjölk? — Sofi E. Jo, det yttrade vi begge två. Ordf. Berätta mig de närmare omständigheterna, då mamma hade detta yttrande. Hvar skedde det och huru tillgick då? — Sofi E. Det skedde i kammaren, der pappa låg. Vi hviskade, men jag minns ej hvad vi sade. Ordf. Hvarföre voro mamma och Sofi bekymrade, att pappa skulle dricka mjölk? — Sofi E. Vi fruktade, att han skulle bli frisk. Ordföranden söker åter beveka Sofi, att afgifva en: fullständig bekännelse och bortlägga det tvungna skick, Sofi visat derigenom, att hon i allmänhet blott gifvit ofullständiga svar på ordförandens frågor. Ordf. Ville mamma, att doktor Sköldberg skulle komma? — Sofi E. Mamma ville ha ut doktor Sköldberg, men pappa ville ha doktor Nordstedt, som alltid skött honom. Ordf. Hvarföre ville mamma ha Sköldberg? — Sofi E. Det vet jag ej. — Sofi förklarade sig dittills aldrig hafva sett Sköldberg och tillade, att det var henne likgiltigt hvilken läkare som kom. Ordf. Blef mamma ängslig eller förskräckt, när doktor Sköldberg undersökte pannor, m. m.? — Sofi E. Mamma bief häftig och röd i ansigtet. Ordf. Doktor Sköldberg har sagt, att pappas själasörjare kommit till Attarp och gifvit honom Nattvarden under hans sista sjukdom; var Sofi känslig och rörd vid detta tillfälle? — Sofi E. Nog ångrade jag, att jag gjort så illa. Ordf. Nå, än mamma? — Sofi E. Mamma gret grufligt. . oo Ordf. Såg Sofi, när mamma lade sig på knä vid pappas säng? — Sofi E. Ja. o Å Ordf. Hörde Sofi hvad pappa då yttrade till mamma? — Sofi E. Det minns jag icke. Ordf. Salmtalade mamma och Sofi med hvaran