Aftonbladet – 13 juni 1846, sida 2

Uti hela denna lilla berättelse var icke ett nda ord sannt, men den framsades med så nycket behag, att herr och fru Laloine-blefvo leraf alldeles uppblåste af fåfänga. Imedlertid made Leonce knappt vågat betrakta Lise, ännu nindre tilltala henne, Som han icke hade nåsot mer att säga, drog han sig tillbaka, i det han sade: : : — Jag vet att ni har flere besök att aflägga och vill derföre icke uppebålla er. — OO! det är icke ni, det är Prosper och hans hustru; men för att icke förlora alltför mycken tid, hvilket skulle blifva fallet om de nödgats bemta oss vid gatan S:t Denis, hafva vi genast följt med hit. — Ni ämnsr således tillbringa tvenne timmer uti vagnen, i en obeqväm ställning, sade Sterny, fattad af en ljus id6. Ahbl Prosper är icke artig emot sina damer. Jag skulle, om jag. vågade, föreslå herr och fiu Laloine, att imedlertid stiga upp tll mig, der Prosper sedan kunde hemta er: det är icke mer än fem minuters väg härifrån till jernbanan. Br och fru Laloine vägrade i början; men deras förlögenhet röjde, att de gerna gått in på förslaget, om det kommit ifrån någon annan än markis de Sterny; lyekligtvis hade fru Laloine, osktadt sina fyrtio år, en god portion af qvinlig nyfikenhet, det var bon som först mottog anbudet. Hr och fru Laloine nedstego ur vagnen, men hvarken Lise eller hr Tirlot rörde sig ur fläcken. Men detta ingick icke uti Sternys pen. — Och mamsell Lise? — OO! svarade hon med skalkaktigt smålöje, vi sitta nu helt rymligt. — Och ni, min herre, sade fru Latoine till brudriddaren. — Jag, sade denne med mulen uppsyn, jag är icke bjuden. 2 Hr Tirlots elaka lynne tjente Sterny bättre än all hans skickligbet. Ty fru Laloine betänkte, att Lise och hr Tirlot-skulle stanna ensamma qver uti vagnen, under det att Prosper och hans Kustru voro på besök, och ehuru hon tilhäck!igt kände begge de unga personerna, för