Aftonbladet – 13 juni 1846, sida 2

seende, icke varit så tiuliredsstallande som man at skäl önska. (D. A.) DOE ATTARPSKA FÖRGIFTNINGSMÅLET Vi meddela här nedan, efter en anteckning, som för Aftonbladets räkning blifvit gjord på stället, en möjligast ordagrann berättelse om fortsättningen al denna fasansfulla brotimålsprocess, från hvars dystra mysterier slöjan nu börjar mer och mer lyftas, och som, i betrakande deraf att den familj; inom hwilken brotet timat, befunnit sig i väl bergade omstänligheter, ieke på långliga tider baft sitt! motstycke i vårt land. Vi hafva derföre icke eller. ansett oss böra förkorta något i -vår referents berättelse, eller i den dialogform, hvari den blifvit lemnad, emedan denna ger ett vida iskådligare begrepp om förloppet vid denna ansakning, som är den märkvärdigaste af alla nittills hållna: Detta mål förevar å nyo den 8 dennes vid irtima ting, som hölls å Tlänslasarettet i Jönköping, ett kort stycke utom staden. Sedan herr häradshöfdingen Ribbing med nämnden klockan Y, 9 f. m. intagit sina säten rätten, tillkännager ordföranden, att Soft Ekvall, såsom sinnessjuk och våldsam mot sine medfångar, för fjorton dagar sedan blifvit från häktet förflyttad till en af lasarettets dårkamrar, men att hon, enligt hvad hr lasarettsläkaren, doktor Flolmbom anmält, nu mera tillfrisknat och yttrat önskan, att ju förr dess hellre få i förgiftningsrmålet inför rätta aflägga en uppriktig bekännelse, för att derigenom lätta den sinnesoro, som plågade henne. Sofi Ekvall införes. Hon bär en simpel klädning med gröna rutor på mörk botten, svart sjal med rödprickig bård, förkläde af svart bombasin och en svart silkessjalett, knuten under hakan af det slätkammade hufvudet. Hon håller en näsduk i handen och framgår med stadiga steg till dombordet. Hon är blek, men synes själlös och kall. -Fon besvarar med full sinnesredighet, men som det i allmänhet ville synas, med liknöjdhet de frågor, rättens ordförande framställer. Af det, som under ransakningen förefallit vid detta extra sammanträde, anföra vi här det hufvudsakligaste. Fråga: Sofi har varit sjuk. Är Sofi bältre nu? — Svar: Ja. Fr. Alldeles frisk? — Sv. Ja: ij Fr. Af hvilken sjukdom har Sofi lidit? — Sv. Jag har haft ondt i: hufvudet. Fr. Var Sofi sjuk endast till kroppen? — Sv. Ja. -oFr. Har Sofi ej lidit af sinnesoro? — Sv. (Efter något betänkande.) Jo, det har jagSofi tillfrågades nu om hon funne sig besvärad af det obetydliga antal åhörare, som tagit platser i domsalen ; men frågan blef af Sofi med nej besvarad. Ordföranden yttrade vidare den förmodan, att Sofi kanske vore matt och önskade sätta sig. En stol frambäres till Sofi, som sätter sig, men genast derefter uppstiger hon och förblifver utan afbrott stående i flere timmar. Fr. Hvem har uppsatt den skrift, hvari Sofi återkallat sin bekännelse? — Sv. Ingen. Jag har sjelf skrifvit den. Fr. Innehåller skriften en sanningsenlig berättelse? — Sv. Nej, den är osann. Fr. Hvad var egentliga anledningen till förgillningsbeslutet emot Sofis pappa? — Sv. Pappa var elak och stygg, så att vi ej kunde göra honom till lags. Fr. Hade han ej olofligt umgänge med fruntimmer? — Sv. Det vet jag icke. Fr. Hvar fattades beslutet om hans förgifvande? — Sv. I Attarp. . Fr. Vållades detta beslut af någon serskild händelse? — Sv. Nej.