Aftonbladet – 13 juni 1846, sida 2

Fr. Fanns någon serskild bevekelsegrund, som påskyndade detta beslut? — Sv. Nej. Fr. Icke en gång pappas vresighet och fylleri? — Sv. (Tyst och med en mulen blick på domaren) jo. Fr. Berätta mig förloppet vid det tillfälle, då beslutet fattades om förgiftningen mot Sofis far. Huru tillgicek då? — Sv. Mamma sade, att vi skulle lägga förgift i litet mat åt pappa. Fr. Var fråga om; att använda opium? — Sv. Ja Fr. Sofi har ju anskaffat och fått giltkulor vid ser-kilda tillfällen? — Sv. Ja. Fr. Huru stora voro de? — Sv. De första voro som ett par ärter. Den sista var. något större än en nöt. i Fr. Visade Sofi giftkulorna för mamma? — Sv. Ja. Fr. Hvar skedde det? — Sv. I min kammare. Fr. Hvar förvarade Sofi giftet der? — Sv. I min byrålåda. Fr. Sofi mins, att pappa vid första mordförsöket ätit förgiftad gröt, men att detta försök misslyckats. Berätta mig de närmare omständigheterna vid grötförgiftningen. — Sv. Jag stötte giftet och lade det i gröten. Fr. Säg mig huru i detta ämne samtalades emellan mamma och Sofi? — Sv. Jag sade till mamma, att jag skulle lägga i giftet. Fr. Biföll mamma Sofis företag? — Sv. Ja. Fr. Var mamma närvarande dervid? — Sv. Jag tillsade henne komma in i kammaren. Fr. Voro mamma och Sofi öfverens på hvad sätt förgiftningen skulle tillgå, och huru skedde denna öfverenskommelse? — Sv. Vi skulle akta oss när gröten var kokt. — Fr. Föreföll ingen betänklighet vid gerningens: utförande? — Sv. Vi tvekade ej, vi voro öfverens. : Fr. När Sofi verkställt denna förgiftning, som misslyckades, när samtalade ni då? — Sv. Jag var. ej nere förr än dagen derpå om morgonen, då mamma talte om att pappa haft kräkningar. Fr. Huru föll sig detta yttrande: sade hon, att det var för litet gift i gröten? — Sv. Ja, och att pappa ätit för litet. Fr. Hvar yttrades detta? — Sv. Ute på gården, då vi hängde upp garn. Fr. Taltes ni vid om att göra förgiltningen bättre en annan gång? — Sv. Vi sade: om vi bade litet mer förgift! Ordföranden uppmanar nu Sofi, i bevekande ordalag, att noga och fullständigt följa sanningen och icke dölja något, äfven om det utfölle till men emot Sofis egna föräldrar. Sof fäller härvid några tårar. Fr. Huru föll mammas tal med Sofi ute på gården? — Sv. Mamma sade, att pappa ätit för litet gröt och att vi borde försöka skaffa I mer gift. Fr. Hvad svarade Sofi di? — Sv. Jag svarade, att jag skulle fråga Forssberg. Fr. När träffade Sofi Forssberg och samtalade med honom? — Sv. Jag var uppe hos Forssberg samma söndagseftermiddag, då vi gått till skrift, och jag hade äfven förut vidtalat hoInom att anskaffa gift. Fr. Hvad svarade Forssberg till Sofis framIställning? — Sv. Forssberg sade, att han ej I ville gå till staden endast för att skaffa gift. Detta berättade jag för mamma, och då yttrade hon, att vi på samma gång skulle skicka efter Iskorpor och silke. I Fr. Skedde det för att få giftet? — Sv. (gråItande) Ja, det var det. I Fr. Åtog sig Forssberg sedermera denna kommission? — Sv. Ja, jag var uppe hos honom tisdags morgon med penningar, som jag fått al mamma till alltsammans, hvarefter gossen gick till Jönköping. Fr. När kom han tillbaka och hvad medHörde han? — Sv. Han hemkom om Tisdags lafton, medhade skorpor, silke och gift, det sednare af ungefär en nöts storlek, som han skaffat hos Gustaf Fransson i Tröka. Fr. När Sofi fått giftet, hvar gömdes det? Sv. — I byrån på min kammare, som jag förut Isagt. Fr. Talade Sofi sedan med mamma om giftet? — Sv. Ja, jag gick ner i staiköket till henne och berättade om förloppet.