Aftonbladet – 13 juni 1846, sida 2

att vara säker att icke den minsta olägenhet deraf kunde uppstå, föreställde hon sig likväl, att brudriddaren af beräkning velat qvarstanna i vagnen, hvarföre hon, såsom en försigtig mor, icke ville att det skulle se ut som han utan tillstånd begagnade en sådän fribet. Hon sade derföre till Lise med skarp ton, hvilken likväl snarare var riktad emot hr Tirlot än emot hennes dotter: — Stig ur, Lise. Lise lydde med låtsad motvilja, men med glädjen i bjertat; ty hon önskade ännu merän modren att få bese den vackra markisens boning, eller, med andra ord, det stolta lejonets fruktade kula. Då de gingo uppför trapporna kom hr Laloine ihåg att Sternys vagn väntade. — Men ni var på vägen att fara ut, herr markis. j — Dertill får jag nog tid, svarade Leonce, Jag skulle besöka ew tandtställe i grannskapet af S:t Germain, och om jag kommer dit några ummar förr eller sednare, är mig sildeles likgiltigt. — Men, sade hr Laloine, Prosper har berättat oss alt ni eger ett ganska vackert landtställe vid Saint Port. — Det är också icke för min egen räkning. Det är för min onkel, general R... som tycker rycket om landet, men som i anseende till sin dagliga tjenstgöring vid krigsministeren önskar att köpa ett ställe vid Saint Germain, så alt han kan resa utom qvällarne och komma in om morgnarne. Hr Laloine gjorde icke flera frågor, men Lise kastade en förstulen blick på Leonce, hvilken sammansatte sipa osanningar nog väl för att bedraga en far, men deremot med alltför liten skicklighet för att icke blifva genomskådad af en ung flicka. Dessutom bidrog en liten Omständighet att stadfåsta Lises misstankar. De bade af Leonce blifvit insläppte uti en salong; men innan ban följde dem, hviskade han till sin kammartjenare: — Gå till ett läskabinett och sök att skaffa mig alla annonsblad du kan komma öfver.