Aftonbladet – 10 juni 1846, sida 2

utveckling kos alla samhällsklasser. — Men sjelfva loffentligheten hvilade på en ny makt, ett eget veIhikel som endast tillhörer de nyare tiderna och de mest kultiverade folkslag, nemligen — den fria lpressen. Denna vår tids herrliga företeelse har (resurser så omätliga, en makt så enorm, en inflytelse i mänga fall så utomordentligt vigtig, en meddelningsförmåga så snabb — man kunde nästan säga blixtsnabb, — att man icke kunde annat än önska det den alltid måtte befinna sig på den sida, der endast Sanning och Rätt kunna bo. — Och denna märkliga företeelse, denna oerhörda nya makt i staten, hvad vore den väl, liksom all annan kraft, inre eller yttre, personlig eller samhällelig, annat än en gåfva, en förläning ifrån de goda gudarne, att användas med sans, med djup pligtskänsla, med innerlig samvetsgrannhet, med öppen riktning åt allt stort och ädelt. Man måste väl medge att hittills, här i Sverge, häde den fria pressen föga sysselsatt sig med den största framtidsfrågan Norden eger — — med Skandinavismen. Och, likväl, kan någon press önska ett högre, ett heligare mål? Derföre borde man kunna hoppas, att de, åt hvilka försynen anförtrott det dyrbara kallet att leda den fria pressens verksamhet, måtte inse nödvändigheten af att vända sin uppmärksamhet åt detta håll, och att den tiden snart måtte komma, nej — måtte redan vara i antågande — — kanske redan vara påbegynd, då den svenska fria pressen i allmänhet och den svenska hufvudstadens i synnerhet sätter sig i spetsen för de Skandinaviska iderna, samt upplyser och leder de Nordiska folken till det praktiska utförandet af deras stora ändamål! Hr L. J. Hjerta anhöll att få med några ord upptaga den föregående talarens framställning till besvarande, så mycket hellre, som dels den nyss hörda anmärkningen mot Stockholmspressen icke nu för första gången framställdes, dels också deruti kunde ligga en tjenlig öfvergång till den skål han önskade föreslå. Då nyheten om Skandinaviska sällskepets stiltande i Köpenhamn och dess förhandlingar samt om den stora välvilja, hvarmed våra grannar. på andra sidan Sundet dervid omfaltade Svenskarna, blef bekant härstädes, så väckte detta, som man väl minnes, erkänsla och sympati i alla unga hjertan. Sedermera hade ett Skandinaviskt sällskap stiftats i Upsala; man hade begärt ett understöd från pressens sida för dess verksamhet, och det hade sedermera klagats öfver en viss liknöjdhet för saken hos pressen. Denna klagan kunde hafva en skenbar riktighet, men tal. nekade att någon köld för den skandinaviska iden fanns hos pressen. Nyckeln till gåtan låg helt enkelt deruti, att så länge det Skandinaviska sällskapets i Upsala verksamhet, tal. veterligen, ännu endast visat sig förnämligast i b2slutet att hålla danska, norska och svenska tidningar, så hade pressen icke haft mycket annat au göra för sin del, än att omförmäla och behörigen toforda detta beslut jemte den riktning till närmare litterär förbindelse, som stod i sammanhang härmed, och detta hade skeit. Innan en större verksamhet egde rum från sjelfva sällskapets sida, hade således pressen egentligen föga vidare att tillgöra i saken. Men här var det som tal. ville söka öfvergången till den skål, han önskade framställa. Det är ep gammal och utnött sanning — men de utnötta sanningarna äro kanske de säkraste — att ingenting förblifver stillastående på den tidens flod, på byilken åldrarna och generationerna framflyta och aflösa hvarandra. En annan lika känd sak är denna tidens oemotståndliga makt att föra allting framåt, som visar sig mer eller mindre öfverallt, i alla länder, som i ett eller annat afseende stått under civilisationens inflytelse, utan afseende på olika statsformer. Men sättet, på hvilket denna makt gör sig gällande, är högst olika. Sålunda finner man hos vissa folk, der folkets fria utvecklingskraft är bunden, att den uppenbarar sig i hvad tal. ville kalla, endast vissa filantropiska utväxter, som, ehuru goda och välmenande de kunna vara i och för sig, likväl ingalunda uppfylla folkens stisande behof att varda delaktige af de fördelar, som ivilisationen kan erbjuda. Det finnes blott ett rd, som antyder hvad som rätt verksamt och mäkigt kan verka till uppfyllandet af ett sådant beof; och detta ord heter frihet, politi k frihet, e-I nedan det endast är genom denna, som det första! ch nödvändigaste vilkoret kan vinnas för att hina till målet, nemligen en samverkan af hela folet och den tillökning i dess moraliska och mateiella kraft, samt förmågan att rält nyttja den, om i sin ordning deraf framalstras. Hvad de kandinaviska folken serskildt beträffar, ville tal. u uttrycka den tankan, att de, som arbeta för den olitiska frihetens utveckling, i samma mån äfven rbeta verksammast för den skandinaviska idens. Srverkligande. ia pressen i vårt grannrike Danmark, hvilken il etta hänseende förtjenade så mycket mera hög-l tning, som den haft svåra hinder att kämpa med, i h serskildt för trenne af dess representanter, hrrs lough, Gjödvad och Monrad, hvilka icke blott!g ed en stor och af alla rättvist erkänd talang, u-o n äfven med en sällsynt energi och en verkligto merk ståndaktighet i karakteren kämpat både!d