Aftonbladet – 9 juni 1846, sida 2

i Iten den :mest förfärande orkanby, så att farty. .Jget :med en jemn och otrolig hastighet, på e slöfver :3 å 4 sekunder, låg kantrad med hel: ;Itaklingen i vattnet, sådan hon förblef en, allrs högst två minuter, då akterskeppet sjönk och straxt derefter förskeppet. Ingen ända sprang vlintet rundhult bräcktes; det såg ut som hade ej tågverket hunnit undergå den sträckning och jträvirket den böjning, som erfordras innan det Igår. Af de gifna befallningarne hade hunnit Jutföras: mersefallens losskastande, men mersseglen löpte ej; rodret blef lagdt till lovart; undersegelsskoten losskastade, men de öfverhalade sig .ej mycket, troligen, åtminstone hvad man vet om fockeskot, för kink och skäggning i skifgattet; B. B. st. märsskot hann äfven komma loss. Ehuru försök med barkassen och B. B. båt gjordes, hann ingen båt losskapas; slupen var således den enda båt, som kom i sjön. Jag bar inskränkt mig till blotta rapporterandet af den sorgliga och olycksfulla händelsen, utan att vidröra det fasansfulla under och efter densamma, hvilket E. K. M:ts känslofulla själ lätt kan föreställa sig. Olycksberättelsen är således korrt, men hela tilldragelsen var det äfven; jag befioner mig ännu under ett mäktigt inflytande af den häpnad, som denna olyckshändelse hos mig framkallat: en orkanby nästan utan föregående varningstecken och med ett så förfärande resultat. Bifogade, ett slags sjöförklaring, som jag trott mig böra låta undertecknas af de enda, mig veterligen, öfverlefvande af besättningen, och hvilka nu äro under mitt befål, får jag underdånigst öfverlemna. De med mig bergade äro: Sekundlöjtnanterne Dahlström och A. F. Ringheim; af underbefäl: Ansvarsstyrman Sandvall, Uppbördskoenstapeln Hansson, Underskeppare Nyman och underofficerskorporalen Petterson; samt af manskapet: af 4 Matr.komp, JM 38 Lindqvist, Jungmännerne JM 76 Ingelström och 79 Steinback ; af 2 Matr.komp., matrosen JF 9I Frick, JM 35 Nyman, Jungman 79 Lundberg; af 4:de korop., matrosen JF 34 Hultberg, Jungman 76 Appel och af 2:dra Blekinge Båtsmanskomp-., JM 263 Make och 346 Möllberg. Ehuru af ringa vigt, torde E. M:t önska att känna sättet, hvarpå ofvannämnde manskap blifvit bergadt, och får jag derföre nämna: att sedan en del af dem som bändelsevis af sjön kastats mot den ur barkassen utkantrade slupep och i den sökt sin räddning, blifvit derifrån skiljde tillfölje af dess täta omkringkantringar, qvarvoro i den vid lugnare vatten åtta personer, bland hvilka jag befann mig. Nästan utan kläder, ty större delen af dem togs till nödvändigare ändamål, passerades natten, slupen nedtryckt med relingen ungefär 4 fot under vattnet. Vi sågo ljuset från ett fartyg och afgåfvo nödrop, hvilka från flera håll omkring oss repeterades; fartyget, som i dagningen observerades vara en brigg, låg då på en liten distance från oss med st. m.-seglet back och syntes observera oss, som under förnyade rop om hjelp arbetade på att närma oss det; efter 1, timma böll fartyget af, tillsatte segel och gick ur sigte. Nu upptäckte vi 9 af våra medolycklige, flytande på luckor och trappor omkring oss (vi sågo äfven signalen från en längre aflägsen grupp, bestående af, som vi trodde, SekundLöjtnant Lidman och 9:ne.jungmän, Johansson och Söderlund, men dessa afhördes sedan ej mer). Vi gjorde strax några försök att länsa båten, men förgäfves; förnyade dessa försök längre fram på förmiddagen äfven utan framgång; omkring kl. 4 e. m. tvingades vi af den mängd hajar, som började omringa oss, till ett 3:dje försök att länsa slupen, som efter oerhörda ansträngningar lyckades. I den nu flytande båten kringirrade vi alla 47, försedde med endast 2 åror, under stark solhetta på nästan: blottade kroppar om dagen, regn och kyla om natten, jagande fartyg om dagen och arbetande oss åt land om natten, till dess vi ändtligen, söndagen den 3 Maj kl. omkring 10 f. m., blefvo upptagna af amerikanska barkskeppet Svan, tillhörande Thomas ARR ET 4 Meandi. Ark! om vå hade an vänner An I