Aftonbladet – 9 juni 1846, sida 2

Melodi: O! låtom oss svärja ett fostbrödralag Välkomne! från Svitiods konungastad, I hembygdens vänsälla sköte! Välkomne, j bröder! Förtrolig och glad Går vänskapen eder till möte. Vi bringe er helsning på fädernes vis, Med bräddad pokal uti händer, Och dricke en skål, edert gille till pris, Vid Bråvikens grönklädda stränder. Se vårsolen herelig och mild blickar ner Och barndomens minnen förgyller, Och blomman i dalen hur vänligt hon ler Och hjertat med glädje uppfyller. O! kännen er hemma, j Östgöta män! Och åtlyden gästsedens lagar, Och fröjdens med oss och upplefven igen Den hänsvunna ungdomens dagar. Snart resen j åter på böljornas stråt, Dit pligter och mödor er kalla. Från Östgöta-landet då följer er åt En välönskan, varm för er alle, Och, om vära söner till er komma opp, Sin framtida lycka att Vinna, Så låtom oss hysa det hugnande hopp, Bland eder sin hembygd de finna. Denna skål besvarades af Gilles-bröderne med en sång på melodien: O, Prins! du går från kungasalen, men hvilken jag nu icke är i tillfälle att meddela. a Slutligen tömdes en skål för Östergötlands fruar och flickor; med hvad entusiasm behöfver jag väl näppeligen beskrifva. I Frankrike intresserar sig det manliga slägtet allmänligen och hufvudsakligen för två saker: La politique et les femmes. Något ditåt föregår äfven häruppe i vår isiga nord. Der fanns sannolikt ingen enda bland oss, som icke på qvinnorna kunde tillämpa dessa skaldens ord: Mitl hopp, min vällust och min smärtar. Härmed må nu vara huru som helst; för ögonblicket gåfvo sig de närvarandes känslor luft i följande Bellmanniskt dithyrambiska toner, hvilka, likasom de öfriga, med undantag af en, äro hittills mindre kända, och outgifna alster af den aflidne skalden Dahlgrens sångmö: