Aftonbladet – 9 juni 1846, sida 2

Meodi: Ack! om vi hade g0 vänner åc. Ack! om etthundrade flickor ändå, stgöta-flickor, här vore! Hvad det i bröstet då varmt skulle slå! Hjertst till halsgropen fore. Hvad man då skulle här kyssas i stort, Klappas och famnas på denna vår ort! Ack! om etthundrade flickor ändå, Östgöta flickor, här vore! Jag tog ett dussin på hvardera knä, Gunga dem uppför och neder, Halsen med femton jag låte beklä, Det blef ett smycke med heder; Rarare icke, jag deruppå svär, Drottning Victoria kring svanhalsen bär. Ack! om etthundrade etc. Kyssar 500 jag tog i minut, Säger 6000 i qvarten, s Ströke för kyssarne äfven till slut Af mina läppar halfparten. Strunt i den skadan, för nöjet, min vän; Jag gick till Hussen, fick nya igen. Ack! om etc. O! hvad då glasen skull vandra omkring! Deruti smuttas och drickas. Friskt kusinsgas med flickornas ring, Skrattas och klappas och nickas, Tumla jag slutlin från stolen omkull, Famren jag hade af flickor helt full. Ack! om etc. Men som ej någon utaf dem syns till, Få vi i stället blott drömmay, Ana och längta, tills himlen så vill, Att de gå fram ur sin gömma. Till dess de komma, en skål vi dem ge, Och, när de kommit, ett tusen och tre. Ack! om etthundrade flickor ändå, Östgöta flickor, här vore. Den vackra aftonen, i förening med den utomordentliga högtiden, hade till Himmelstadlund utockat en stor mängd af stadens invånare och invånarinnor, hvadan vi här finge tillfälle att i lebensgrösses betrakta de nyss besjungna Östgöthalickorna, hvilka, så väl de, som åkte i vagn, och le, hvilka, iklädda sina små koketta schaletter,