Aftonbladet – 8 juni 1846, sida 2

Helsning från en Skandinavisk bonde til herrar Orla Lehman, II. F. Poulsen oc! H. F. Helvig den 6 Juni 1846. Än brinner bondens fria sinne, Vid tappre fäders hjeiteminne, Så vart som i de fordna dar, Då han sin sköld i striden bar. An vet han att uppskatta värdet Utaf det gamla runasvärdet, Som han har ärft, en kär relik, Så solblank som en strålig vik. Än rinner gamla Götha blodet I hvarje åder. Mannamodet Bor liksom förr uti bans bröst, Ej kufvadt af despoters röst. Än håller han sin kung i ära, Och trogen fädrens Gudskira, 7 Han färdig är med svärd i hand Att strida för sitt fosterland. Han är som förr ännu densamma Och ändå mer, hars tankes flamma År icke blott att biindt gå på, I stridens hvimmel till att slå. Han vill ock od!a andens skatter Och fånga upp hvad skönt han fattar I vetandets och snillets verld, Till ledning på sin lefnads färd. Friboren är han ju tiil själen ; Säg, skulle han då, liksom träder, Nedmylla sig i slafviskt grus? Nej, skaparn sade: ;vsrde ljus ! Och ljuset mer och mer sig sprider, Den klara frihetssolen skrider Ur fördomarnas moln och damm På Skandinavens himmel fram. Hell derför er, J ädle männer: Med vördnad bondens bjerta känner En manna fröjd för hvarje steg. J tagen ut på tidens väg. Hvad som från vaggan var hans mening, En kär och broderlig förening Emellan trenne syskonfolk, 1 eder fann en värdig tolk. Med snillets skarpa krut I trängden Djupt in.i tidens berg och sprängden Den mörka ligans afgrundsmakt, Som jätter fordom grufvans schekt. Straxt tidens dvergar allihopa Med hesa röster hördes ropa: J skolen plikta med ert blod För detta djerfva öfvermod.n Hemskt ljödo dessa dysira orden Till vännerna i höga norden;