Aftonbladet – 8 juni 1846, sida 2

Men, som vill föras blott för ädelt mål; Ty Gudahänder hafva vigt dess stål: Det svärd vill hägna frid, men icke mörda. — 2 Till strids, o bröder, vill jag eder mana Med lyrans helga ljud; till strids vi gå. Framför oss svajar Skandinaviens fana Med klubbor, yxa och med kronor på. Förstån j bilderna, de sköna, sanna: Af manlig handling blott var norden stark; Vårt bästa folk det nöjde sig med bark — Men satte kronor upp på bjeltars panna. Ty kraft och enkelhet och rena seder De äro Nordens lifsluft och den sol Som någon skörd af storhet oss bereder Bland stormarna här under snöig pol. O, se hur fjellet högt mot himlen stiger Med jernmalm i, med ekar ofvanpå: Så skall den starke upp till ära gå; — Den svage sig åt glömskans makter viger. Hvad sjunger jätten om, hvad sjunger dvärgen, Hvad sjunger böljan om i Öresund, Hvad sjunga grufvorna i gråa bergen, Hvad sjunga runorna i grönan lund? Om ärlig tro mot landet och mot kungen, Om tro mot inhemsk dygd och nordisk sed. O, låt oss om den sången vara med; Ty bättre sång i norden ej bief sjungen. Hör mig: jag svärja vill åt norden höga, At berg och dalar jag vill svärja tro, Vid polens stjerna, himlens rena öga, Vid mina fäder, som i mullen bo! Hvem blyges väl, att med om eden vara, Hvem blyges väl, att vara fosterländsk; Hvem blygs, att vara Norrman, Dansk och Svensk ? Han träde ut ifrån vår brödraskara! Nej, tid det är, att ingen mera sviker; Man länge jollrat dyra tiden bort; Nej — bröder! — tid det är, att ingen viker; Hvar hand är räknad och hvar stund är kort. Ryck bort den lånta drägt vårt väsen binder Och varom Nordmän, så i skick som ord: Och starkare blir då vår gamla Nord Och friskare bli unga Scandias kinder. Och sen: framåt, att vära skatter bärja, Förr än de stjälas bort af främlings hand; Framåt, att våra härdar manligt värja, Att verka och att kämpa för vårt land! Har du en tärna skön, en ädel maka, Har du i lifvet än en far, en mor; Nåväl: då blir dig äran dubbelt stor, Och dubbelt skönt, att strida då och vaka. Herman Sätherberg.