Aftonbladet – 8 juni 1846, sida 2

ketens akterdäck spändes en basiant lina vid Linköpings förstäf. Raketens of-ntliga skoflar piskade med raseri vågor, hvilka troligen sjelfva svälvade i ovisshet huruvida de tillhörde Mälaren eller Östersjös, linan spändes så, att herr Mancini beqvämligen sku !e hafva kunnat dansa deruppå — men bäst Göte .; e sålunda visade sig på styfva linan, sprang den. mma med dån — och Linköping låg der lika orörligt, som sin namne vid Swuårgån. — Göterne blefvo då rådville, men Raketens skicklige kapten ådagalade verkligt mästerskap i sitt yrke. 1 det trånga farvattnet, utan möjlighet att vid manövreringen använda maschin, och sålunda inskränkt till handkraft och bogseriog med bit, lyckades han ändock att genom kloka åtgärder föra sin gigantiska Raket förbi de öfverallt hotande grunden, till dess den kom akter om Linköping. Då spändes ett alldeles nytt, tjockt tåg från Linköpings akter till Raketens, och den sistnämnde började med ansträngning af full maschin draga den förstnämnde akterut. Någon stund förblef propellerfartyget stilla och obevekligt; ännu någon stund och det började omärkligt darra, derefter röra sig och slutligen flyta på vågen. — Sedan fartyget fuilständigt blifvit räddadt undan grannskapet med Söderteljeknifvarne och de hotande kringlorn?, upphöjde Göterzse på Linköping täflingsvis med Göternae på Raketen så skallande glädjerop, att icke blott Jerichos utan sjel:va Söderteljes murar, notabene om några sådana funnits, dervid skulle hafva ramlat. Linköpings archimediska skruf kom snart i sång. När den började med lifligare fart röra ig, Uppkastades en siliverhvit hvirfvel af skum