höga, att de i hvarje annat land skulle anses för barbariska. Men för Sverige serde!es är ännu en annan sak att betrakta. Man har visserligen största skäl att här vara tacksam för borttagandet af importtul!len på Svenskt jern, så mycket mera som vi sjelfve allt hittills varit nog illiberala, att belägga engelskt jern med förbud, oaktadt det ofta kunde vara en fördel för oss sjelfva, att till vissa behof nyttja detta jern, såsom billigare i priset. Men hvad som för oss synnerligen och framför något annat vore vigtigt och egentligen att tala om, såsom ett stort steg af England till handelsfrihet, vore att erhålla en förändring i den navigationsakt och de differentialtullar, hvarigenom svenska fartyg äro bindrade att kunna föra engelska varor till Ostoch Westindien, till Goda Hoppsudden, till Ceylon, till Joniska öarna, till Malta, till Gibraltar, till Englands besittningar i Mexikanska viken, till Canada o. s. V.,. med ett ord till alla de länder, hvilka England äger under sitt koloniala herravälde. När man besinnar, hvad Sverge skulle vinna genom ett utvidgadt skeppsbyggeri och ökad frakthandel, om dessa hinder blefve upphäfna, så är det också lätt insedt, att det mesta ännu återstår, och att vår minister i London, H. E. grefve Björnstjerna här har ett stort fält för den verksamhet, åt hvars föregående frukter Postoch Inrikes-tidningen nyligen egnat så ampla loford, men hvars egentliga facit skulle ansenligt hopkrympa, om man vilie underkasta det en närmare granskning till sitt rätta innehåll, utan att derföre behöfva sätta i fråga den goda viljan. —LVEEAENROIEO