Aftonbladet – 29 maj 1846, sida 3

gade kapten Tranbjerta, ochi drog stöflarn på sig. Fröken promenerar redan i parken med mamsell ,, genmälde betjenten. Mina byxor!, skrek. kaptennen, så att det gaf genljud i rummet. Mais, monsieur! le domestique aura de soupCons, erinrade Svanschöld. Mais, monsieur, cest brottom. Je frierai ce. matin,,genmälde kaptenen, som var stärkare i reglementet, än i fransyskan; ,byxhähgslorna,: hvar fan har jag gjort af dem? Och ge mig sen hårborsten! Fördöme alla brådstörtade toiletter. Ja! min bästa Tranhjerta, segrar du nu, så kan man säga att du segrar genom öfverrumpling. Du förefaller mig rasande lik en fästningskommendant, som gör utfall, innan det ännu visat sig spår till någon belögring. Ser du,, yttrade Tranbjerta i så låg ton, att det icke kunde höras af betjenten, jag har slagit vad om två buteljer champagne med Carl Robert, att jag innan semesterns slut skulle vara förlofvad, och, om intet så mycket för champagnens skull, så i alla fall... sakramenskade halsduk, som aldrig vill låta knyta sig). .Nå, nå! bara det här andra låter knyta sig, har du just icke skäl att svirja. För tusan! det var sant! en ren näsduk! Om hon gråter, måste jag åtminstone torka mig i ögonen. Se så, nu är jag färdig. Men snusdosan får jag likvisst icke glömma. Far a Birger! RE I middag denna hand, förlofvad, räckes dig. 4 (Slutet följer.)