Aftonbladet – 29 maj 1846, sida 3

. Anders Larsson började nu förebrå Englund den nes väldsgerning. Englund svarade härtill: Ha du inga vittnen, så friar jag mig,. När Englun I härefter aftog sin rock, märkte man, att han ick hade någon vest på sig och syntes skjortan fläckad för mörkret kunde likväl icke tydligen skönjas, on llaf blod: 1! Hela natten var Englund för öfrigt orolig oci 5 I kunde icke sofva. Vid dagen härefter med Englund anstäldt för I hör, hvarvid Englunds skjorta och rock syntes ned sudlade af blod, förnekade denne det brott honon Jtillvitades, men förmådde icke lemna tillfredsstäl lande besked om hvar han tillbragt natten. I Inför rådhusrätten i Wadstena uppgaf Ander I Larsson de närmare omständigheterna vid rånet på Tföljande sätt. Under spelet i drängstugan hade Anders Lars Ison innehaft emellan 50 och 60 rdr i penningar hvilka han medfört för en utbetalning. Denn: IPenningsumma blef Englund, hvilken rättaren an såg för sin vän, varse under spelet. Vid pass kl. 110 på aftonen begaf sig Anders, i sällskap mec lEnglund, som sade sig vilja följa homom hem, ul Jur drängstugan. Man gick Helgeandsgatan uppför derifrån vidare öfver Rådhustorget utåt Hofsväger till den stolpe, som utvisar gränsen emellan Dabls härad och Wadstena stads område. Här nedsatte sig de begge vandrarne på landsvägsrenen, för at samspråka. Efter en stunds förlopp upptog Eng: Tlund, utan att någon ordvexling uppstått eller rinIgaste tecken till osämja förut visat sig, helt oförmärkt en sten och tilldelade dermed Anders et svårt slag: vid högra tinningen. Härefter stack Englund sin hand uti Anders bröstficka, bemäktigade sig på sådant sätt dennes penningar och gaf honom derpå ytterligare ett slag med stenen i nacken. Sedan Englund afbrutit en stör ur den närstående gärdesgärden, tilldelade han med densamma Anders, som imedlertid uppkommit på landsvägen, ännu ett slag, så att Anders föll, dragande Englund med sig i fallet. Anders slet sig nu lös, och oaktadt den genom slagen förörsakade starka blodförlusten, egde han likväl nog styrka qvar, att skynda mot staden, der han åter ingick i drängstugan,. der, på sätt redan berättadt blifvit, Englund en timma sednare åter inkom. Denna berättelse har Anders Larsson, som, då målet första gången, den 42 Juni 1843, vid rådhusrätten förekom, hade flere svåra sår i hufvud och ansigte, städse vidhållit, tilläggande blott att han, efter fallet på landsvägen och under brottningen med Englund, bemödat sig att nedsöla denne med blod och sönderrifva hans kläder, för att derigenom få ledning till Englunds öfverbevisande om brottet. Och hade det äfven lyckats Anders att sönderritva Englunds väst. Vid första rättegångstillfället hade man imedlertid icke kunnat återfinna hvarken denna väst, ej heller fått spaning på hvart de stulna penningarne tagit vägen. För att härpå skaffa reda, utlofvade stadsvaktmästaren i Wadstena en i samma rum med Englund förvarad annan fånge belöning, om denne af Englund kunde utforska, hvar Englund förvarat de Anders Larsson frånhända penningarne. Redan på e. m. den 43 Juni lemnade nyssnämnde fånge den underrättelse, att Englund för en utanför arresten ankommen qvinnsperson uppgifvit, att i ett dike å en åker på prestgärdet utom Motala-tullen funnos saker, öfverhöljda med en grästorfva, samt bedt henne undanskaffa desamma. Stadsvaktmästaren hade då tillkallat öfrige polisbetjeningen och medtagit berättaren till det uppgifna stället. Efter en-stunds letande påhittade man under en grästorfva Englunds väst, näsduk, halsduk, nattkappa och löskrage, tillika med 56 R:dr 56 sk. r:gs i sedlar, af hvilka den yttersta, en sexton skilling banko, var betydligt fläckad af blod. Nästföljande dag erkände Englund, ehuru han ännu tycktes vara okunnig om upptäckten af penningarna och att hans klädespersedlar blifvit återfunna, under synbar rörelse, att han föröfvat rånet samt gömt penningarna och kläderna i ett dike invid Motalavägen. Vid nästa rättegångstillfälle återtog han likväl denna, inför stadsvaktmästaren och flera personer aflagda, bekännelse, och förklarade sig till densammas afgifvande hafva blifvit förledd. Sedermera har likväl Englund erkånnt sitt brott, oaktadt hans berättelse om enskildtheterna deraf alviker från Anders Larssons. Ransakningen, som vid flera domstolar förevarit, har slutats dermed, att saken af underrätten blifvit lemnad åt framtiden. Kongl. Götha hofrätt har likväl, med upphäfvande af underrättens utslag, dömt Englund att mista : lifvet; hvilket utslag blifvit underställdt Kongl. Maj:ts nådiga pröfning. — — Bittida i dag på morgonen skedde försök till rymning från Smedjegårdshäktet, hvarest hufvudstadens för gröfre brott dömda brottslingar förvaras. För andra resan stöld dömde arrestanten