Aftonbladet – 29 maj 1846, sida 3

-Vid 45 års ålder lemnade Amanda sitt hem .I Genom kyrkoherdens i Adolf. Fredriks församling föranstaltande blef hon upptagen hos en familj på landet nära Salstad. Efter 3 års vistånde derstädes kom Amanda till-enkan Eklund på Frescati värdshus och hade der skydd och uppehälle under ett års tid, hvarefter hon antogs, i tjenst. hos enkefru K. på. Ulriksdals slott; der hon: tjenade intill sin död. Under sitt vistande vid Frescati blef hon bekant med en ung man TI. A., då elev vid landtbruksakademien. Snart uppstod en ömsesidig böjelse dessa unga -personer emellan, och Amandas blef den unge mannens trolofvade. Sista sammanträffandet de begge älskande emellan egde rum påskdågen, och de skildes då under -betygelser om ömsesidig tillgifvenhet från hvarandra: I Amanda hade, äfven under vistelsen på FreIscati, till sin fördel intagit en der tjenande Idräng, vid namn Johan Jansson, hvilken synes fattat den föresats att hos sig bereda Amanda Jett hem. För detta ändamål hade han ärnat att för en: ärfd förmögenhet inköpa ett landtställe, der Amanda: skulle på eget ansvar förestå hushållningen. Med sin fästmans tillåtelse hade Amanda gifvit sitt -bifall till denna anordning, hvilken dock, ännu icke hunnit sättas i verket. Omkring början af sistlidne April infann sig hos torparen Eriksson och hans hustru på Råsta; beläget 1, mil från Ulriksdal, ett fruntimmer omkring 30 år gammalt, gråblå ögon, trubbnäsig, klädd i svart klädning, till utseendet glad och treflig. Hon uppgaf sig heta Aurora Bohm, enka efter en nyligen genom drunkning afliden sockerbruksidkare på Södermalm i Stockholm. Såsom hon numera saknade hemvist, anhöll hon att få bo hos Eriksson, under det hon sökte sig tjenst på landet deromkring. Detta beviljades. Redan dagen derefter omtalade Bohm, att hon vore bekant med Amanda Lundberg på Uiriksdal, som lofvat henne tjenst såsom piga, så snart Jonsson inköpt landtstället, der Amanda skulle förestå hushållningen. Anna Bobm låg sällan hemma hos Erikssons om nätterna: Hon bortgick om aftnarne och hemkom om morgnarne, föregifvande att hon varit på Ulriksdal och bjelpt Amanda uti hennes sysslor. Hon medförde ofta matvaror till eget uppehälle, stundom linne och kläder till tvättning. Amanda besökte aldrig Anna Bohm. Men att denna onekligen ofta om aftnarna varit på Ulriksdal hos Amanda, bestyrkes af fleres utsago, likasom att Anna några gånger synts om morgnarne smyga sig från Uiriksdal. Amandas matmoder. saknade all kännedom om detta umgänge, ..och besöken der hafva tillgått i samma hemlighet, som ännu hvilar öfver uppkomsten af bekantskapen emellan de begge qvinnorna. Någon fullkomlig visshet om deras förbållande är ännu ej vunnen. Måndagsmiddag den 20 April tillsade Anna Eriksson, att hon skulle gå till Ulriksdal tidigt på aftonen, men återkomma följande dagen. Anna återkom likväl icke sedermera. Vid tisdagsmiddag anställd undersökning utröntes, att Anna Bohm vid Bbortgåendet medtagit alla sina klädespersedlar, och att hon endast qvarleiönat några smärre sådane af mindre värde, eller sådana, som tillhört Amanda eller hennes matmoder och, enligt Anna Bohms uppgift; voro: henne af Amanda skänkte. Anna Bobm har sedermera blifvit efterspanad i Stockholm och närmast omkring på landet, men ännu icke kunnat ertappas. Man tror sig likväl hafva sett henne på vägen åt Upsala. Sedan det timade mordet hos domhafvanden anmälts, hölls den 24 April, urtima ting på Ulriksdals slott. Inför domstolen hördes, utom invalidkorpsen, 85 personer, men några andra upplysningar än de här ofvan meddelade äro innu icke vunna. Ransakningen är uppskjuten och kommer att åter företagas så snart Anna Bohm -ertappas eller andra omständigheter dertill föranleda. En bonddräng, dömd till döden för rån. Aftonen den 41 Juni 1843 voro några drängar, varibland en vid namn Per Englund, jemte rätaren Ånders Larsson på Strömslund uti en drängtuga i Wadstena, sysselsatte med spel. Klockan mellan 9 och 410 på aftonen utgingo de begge namngifne personerne, hvarefter det blef stilla uti rängstugan, der de hemmavarande gingo till hvila. jömnen blef likväl icke långvarig, ty klockan vid jass ett på natten inkom rättaren, illa slagen, uti Irängstugan. Här anskaffades nu vatten, för att engöra denne från det blod, hvaraf han var beäckt, och han uppgaf att han af Englund blifvit nisshandlad och rånad. En timma härefter återkom också Englund, hvilen, vid Anders Larssons åsyn; högligen förskräckt, ttrade: Sitter du bär.