Aftonbladet – 23 maj 1846, sida 2

tid, ständigt anfäktade i blad och brcecbyrer afll nämnde och onämnde författare: de förre oftal. ej mindre tvetydige än de sednare. Ginge dessa författares sträfvanden ut på att tillrättavisa dårskaper och ensidiglieter, hvarest sådant funnes, så vore de utan tvifvel all heder och ära värde; men alltför tydligt ligger deras ändamål i dagen såsom det, att blott begagna hvartenda, äfven det mest obetydliga och intetsägande misstag af våra Storthing, eller till och med af endast enskilde storthingsmän, för att uppväcka hat i och missnöje mot författningen och den genom l: den upprättade nationalrepresentationen. . I stäl-1 let för att undervisa och upplysa denna, arbe!f tar man vanligen allenast på att beröfva denls ( l ÅL j RA OO Kr NA sin aktning, makt och myndighet, för att derigenom göra den oskadlig; och esomoftast utgifvas storthingshandlingar för diliga och förderfliga, öfver hvilka hvarje opartisk och insigtsfuli just måste fälla en motsatt dom. Jag skall här blott nämna det skrik, som Storthin-: gets första beslut om upphäfvandet af Förord-: ningen d.43 Jan. 4744, af ett par SY i Jord-l: gummereglementet, af öfverheters rättighet attl. föreslå Förlikningskommissarier, om Skuldsätt-1 ningen o. s. v. på sin tid framkallade — be-l!. slut, hvilkas gagnelighet regeringen omsider sjelf erkände, och som till en del redan genom er-!4 farenheten blifvit bevisad. ; Jag har ofvanföre visat, att den förändrade politiska stämningen hos embetsmannaklassen är !. omedelbart grundad i förändrade politiska för-: hållanden, och synnerligen i våra sednaste Stor-: things sammansättning, hvilken varit en följd! af de jordbrukande och öfriga näringsidkandel folkklassernas stigande uppiysninog. — — Af. Embetsmännens missnöje med den nu bestå-! ende tingens ordning kan följaktligen intet, bevis hemtas för dennas förderfliga beskaffenhet. ! Ett sådant kunde allenast frambringas genom att ådagalägga skadligheten af de resultater, öfverhufvud, som våra sednare Storthings verksamhet frambragt; hvarjemte anmärkes, att, äf-! ven om detia bevis kunde åstadkommas, det dock är ett stort språng i konklusionen, att! ifrån en eller flera enskilda mindre goda nationalförsamlingar sluta till sjelfva konstitutionens dålighet. Men något, som skulle kunna likna bevis härför, har ännu ingen, hvilken uttalat förkastelsedomen öfver våra sednare Storthinvgs verksamhet, en gång så mycket som försökt! att framdraga. Talemännen för detta an bafva vanligen inskränkt sig-till frikostigt användande af skällsord och anförande af beskyllningar, i allmänhet lika obefogade i sig sjelfva, ! som de framkommit blottade på allt skäl. Så) öfverflödigt beviset för nationalrepresentationens dålighet och dess handlingars förderflighet än må vara inför partiets egna medlemmar, så nödigt är ett sådant likväl, om det på öfvertygelsens väg skall kunna vinna nya anhängåre. Sjelfva den enkla känslan för anständighet fordrar dessutom, att ingen beskyllning framkastas utan grund: minst beskyllningar af så närgående, ofta så opassande beskaffenhet, som dem våra Storthing fått uppbära på sednare åren, isynnerhet den sista tiden. Att förkastelsedomen öfver våra sista Storthings verksamhet saknar premisser, är dock ganska naturligt och lätt förklaradt. Den flygtigaste blick på och kännedom om våra nationalförsamlingars historia cch deras handlin-? gar motsäger hvarje sådan dom. För det mesta af hvad som ännu är gjordt att förskaffa nationen! den framtid, hvarom grundlagen gifvit den aning, hafva vi oemotsägligen att tacka sednare hältten af den eter år 1844 hänrunna perioden, medan det under den föregående hälften deraf gjordes ganska litet, för att ej säga intet, der-! för. Siledes äro vi de sednare Stortbingen tack skyldige för införandet af enii det hela god! Kommunalförfattning, Näringsfrihet, ett huma-:; nare Straffsystem, början till Qvinnans eman-li cipation 0. s. v,. Men hvad som på deti kraftigaste och mest slående sätt afvisar den grundic lösa domen öfver Storthingens verksamhet, äri! det framsteg vårt land, under den nu beståen-s de författningen, gjort i nästan hvarenda rikt-q 1 I 2 a ning. En rärmare utveckling och, bedömelse af våra Storthings verksamhet och dennas följder ligga dock lika mycket utom denna skrifts egentliga syfte, som den kan anses öfverflödig i anseende dertill, att de, som uttala förkastelsen öfver våra sednare Stortbing, alldeles icke uppvisat skäl för deras dom. Att Storthingen — de sednåre dock mycket mera sällan, än de föregående — kunnat hafva fattat enskilda min-1 dre Jyckliga beslut, nekas ej, och är oundviklist för hvarje mensklig korporation. Men i bedömandet af våra Storthings verksamhet kan man naturligtvis icke blifva stående vid enskildheterna. Ett sådant kan allenast grunda sig på uppfattandet af deras verksamhet, när denna betraktas såsom ett helt. Såsom bekant är, har fördömelsen i synnerhet blifvit uttalad öfver sista Storthinget. Så intressant det otvifvelaktigt skulle vara, att underkasta dettas handlingar en utförlig kritik, så förbjuda mig dock dessa blad: egentliga ändamål och deras omfång att skrida härtill; och jag känner mig så mycket mindre uppfordrad dertill, som det är mig bekant, at: en af detta things verksammaste och dugtigaste medlemmar, hvilken dessutom bar ew förtjent namn i vår politiska litteratur, ärnar offentliggöra ett omdöme öfver thingets verksamhet, som troligen kommer att läggas för Publikens öson ungefär samNA Ko