Aftonbladet – 22 maj 1846, sida 3

oo EN NY MEZZOFANTI, En korrespondent till engelska tidsskriften Athengzum meddelar följande interessanta underrättelser om en medtäflare till den italienska kardinalen af ofvannämnde namn om äran att vara vår tids störste språkkännare. Denne man heter: Augustus Pfitzmayer och är född i Carlsbad 4808, der hans fader, som härstammade från Wirtemberg, då höll ett värdshus för bruonsoch badgästerna, det såkallade Posthof. Augustus framlefde sina gossår såsom kypare hos sin fader och erhöll derunder så pass mycken undervisning, som stadsskolan kunde meddela. Vid elfva års ålder skickades han till Dresden för att sluta sina studier såsom Kock. Han tog likväl ingen grad i kokkonsten, utan tre år derefter åhörde han filosofiska föreläsningar i Pilsen och visade vid samma tid de första spåren till sin förvånande fallenhet för språken. Han började sina nya studier med att grundligen lära sig engelska, franska och italienska, hvilka trenne språk han talar flytande och väl. Till dessa lade han snart danska och ryska språken, och kort derefter skref han sjelf, i ett bref, hvari han talade om sina studier i grekiskan: Jag har lärt mig alla de europeiska språken, med undantag af magyariskan och några slaviska dialekter, så att jag förstår alla vetenskapliga och belletristiska verk, skrifna på dessa språk. År 1827 började han lära sig turkisks, utan någon annan handledning, än en bristfällig grammatika och med tillgång till ide få böcker, som funnos i allmänna bibliotheket i Prag. Men nu ville värdshusvärden i Carlsbad icke längre lemna sin son frihet att blott studera, utan påstod, att, efter han icke hade lust att göra bröd sjelf, så borde han åtminstone lära sig att förtjena det. Sedan Pfitzmayer missiyckats i sitt försök att få inträde i österländska akademien i Wien, försökte han sig derför i lagfarenheten; men som hvarken lagfarenheten eller språkkunskapen gåfvo honom några inkomster, så beslöt han att slå sig på medicinen och tog år 1835 doktorsgraden vid universitetet i Prag. Trogen sin första kärlek återvände Augustus till Carlsbad och praktiserade i medicinsk väg till namnet, under det ban i sjelfva verket studerade spräken, hvaribland arabiskan, som han grundligt inhemtade, och koptiskan, hvarmed han händelsevis blef bekant genom några resande egyptier. År 1838 öfvergaf han slutligen helt och hållet medicinen, mot hvilken hans naturliga fallenhet alltid stridt och begaf sig till Wien för att der njuta af kejserliga bibliothekets österländska skatter. 4839 utkom förstlingen af hans arbeten derstädes, nemligen en öfversättning från ett turkiskt manuskript med titel: Staden Bursas förherrligande, en saming turkiska skaldestycken af Lamy—y. Ar 1840 erhöll. han af österrikiska regeringen tillåtelse att utgifva en periodisk skrift, under titel: Det litterära österoch vesterlandet; men Wienerfolkets likgiltighet för företaget och bristen på skickliga medarbetare gväfde tidskriften redan i födelsestunden. Sedan dess har d:r Pfitzmayer lärt sig svenska och holländska språken samt börjat studera de hufvudsakliga asiatiska, nemligen kinesiska, mandschuiska och japanesiska. I det förstnämnda af dessa är han så långt kommen, att han utarbetat en öfversättning af ett bland kinesiska litteraturens äldsta och märkligaste verk: Oderna och talen i Tsous land, af Sching-Tsini Ling Kiiän. 1 japanesiskan har han utarbetat ett lexikon, innehållande 40,000 ord, eller dubbelt så mycket som det vidlyftigaste af de förut utgifna. — D:r Pfitzmåyer är en lycklig versifikatör, hvarpå han gifvit ett synnerligt prof i sin ötversättning på turkisk vers af ett svårt latinskt poem af Bohuslas Von Lobkowi!z. — EN FRUKTANSVÄRD ÅNGFARTYGS-ARMADA. Det största, ännu bekanta ångfartyg är Great Britain, sam häller 3400 tons. Amerikanska tidningar omförmäla, att Förenta Staternasregering för närva