Aftonbladet – 22 maj 1846, sida 3

rande har för afsigt att, för mexikanska rikets beherrskande, bygga tolf armerade ångfartyg om 3900 tons, med batterier på däck, vida mera fruktansvärda än ett linieskepps. De böra kunna taga in proviant för 6 månader och vatten för 700 man; men, i fall af krigsoperationer, kunna hvardera taga 10,000 man ombord, så att alla 12 fartygen inom kort må kunna landsätta icke mindre än 420,008 man på någon hotad plats. Man påstår tillika, att enligt den uppgifna konstruktionsplanen skall icke ett dylikt skepp kunna skjutas i sank eller göras obrukbart för striden. Ett proffartyg står redan färdigt på stapeln i Pittsburg. — Uti England erfordras, för att öppna en teater, privilegier, hvilka det är ganska svårt att erhålla. För att eludera, har man ofta tagit sin tillflykt till list och uppfört s. k. gratisrepresentationer, mot hvilka förbudet, som endast rörde teatrar, till hvilka man mot betalning inläts, icke kunde anväzdss. Affscherna till dessa representationer slutade sålunda: Nota bene: Biljetter lemnas gratis, men regissören är innehafvare af ett förträffligt tandpulfver, till två shilling dosan (box, hvilket ord betyder både dosa och loge). Kom och köp, — Dessa representationer fingo opåtalt fortfara. — FLYTANDE ÖAR. .Sir Claude Wade, hvilken länge i vigtigare officiella värf vistats i norra delen af Indien meddelade i asiatiska sällskapets i London sammankomst d. 24 sistl. Mars åtskilliga underrättelser rörande Pendschabs geografi. Bland märkvärdigheter, som förekomma i detta land, nämnde sir Claude äfven sjön Rawalsir, belägen sju Coss från Sukait, hvaruti finnas sju simmande öar, hvilka hos de hinduiska pilgrimerna stå i en hög religiös dyrkan. Pilgrimerna komma till sjöns strand, anropa öarne och erbjuda sina offer, hvarpå öarne närma sig stranden, mottaga öfferskänkerna och sedermera åter aflägsna sig. Då denna saga bland infödingarne är allmänt gängse, så kan man möjligen antaga att konstlade medel blifvit använda, för att sätta öarne i rörelse. — En bonde i Irland hade en häst, som var Så dålig, att han beslöt sälja den. Han verkställde detta beslut på en marknad men fick der ingen. annan häst som passade honom. Några veckor derefter var han lyckligare; ty han kom öfver en, i hans tycke, alldeles förträfflig häst, som också kostade betydligt mer, än hvad han fått för sin gamla. När han kom hem, glad och förnöjd, öfver sin lyckliga handel, upptäckte bans bustru, att hästen icke var någon annan, än den gamla, odugliga kraken, som han kort förut sjelf hade sålt, men som nu i hästskojares händer hade undergått en fullkomlig förändring till sin ytire varelse. — SPELHUSEN vid de tyska brunnsoch badorterna kräfva hvarje år sina offer, och ändå spear man der lika ifrigt. En ung fransman, som i Homburg bortspelat en ansenlig summa penningar, sköt sig nyligen i en skog helt nära staden. Bredvid honom fann man den pistol, hvarmed han afhändt sig lifvet, jemte hans börs, den han tömt vid ett rulettbord. Den allmänna tonen börjar likväl att vända sig emot dessa omoraliska och förderfliga nrättningar, och ständerförsamlingen i Hannover ar enstämmigt begärt hos regeringen, att hasardpelen måtte förbjudas i Hannover. Rättelse: I en del exemplar af Aftonbladet för onsdags har den sista notisen af Rättegångsoch polissaker, genom fel vid tidningens ombrytning blifvit styckad, så att de sista elfva raderna uf nämnde notis läsas längst ner på samma spalt; vilka elfva rader vid läsningen af den i Bilanlade ämnen införda uppsatsen En svensk jesuitrovis böra förbigås.